Det var med vemod vi lämnade Marangu för en natt i den tämligen ogästvänliga, röriga, varma storstaden Arusha. Intrycket blev ju inte direkt bättre av att vi inte lyckades hitta hotellet som vi bokat via Booking. I en och en halv timme letade vi innan vi hittade rätt byggnad men det visade sig att hotellet stängt för två år sedan. Snopet! Återstår att se om vi blivit blåsta på några pengar. Vi tog sedan första B&B vi hittade och det var helt OK och vi kunde äntligen duscha ordentligt för första gången på en vecka!
Från Arusha gick flyget som skulle ta oss vidare till Zanzibar. Om du är det minsta flygrädd och vill utmana din rädsla så är inrikesflyg i Tanzania med ett lokalt flygbolag att rekommendera. En riktig prövning kan jag lova!
Väl på Zanzibar gick färden upp till norra delen av ön och byn Nungwi. Här har jag tidigare extraknäckt som bartender samt författat mina C- och D-uppsatser i pedagogik (liggandes i en solstol under ett bastparasoll). Detta var på den tiden då jag hade rastahår och sov i tält på stranden… Jag har alltså en alldeles speciell relation till Nungwi så besvikelsen var enorm när vi kom fram och upptäckte att byn växt sig till ett enormt turistjippomonster. Om man inte varit här innan restaurangerna låg vägg i vägg, innan strandförsäljarna fanns, innan barerna spelade amerikansk pop, innan alla palmerna tagits ned för att ge plats för fler hotell DÅ är nog Nungwi en helt underbar plats – ett riktigt paradis! Sanden är kritvit och len, vattnet ljummet och turkosblått, maten fantastisk, vädret behagligt och byggnaderna charmigt byggda på pålar och med basttak men jag saknar den avslappnade stämningen, avskildheten från omvärlden, reaggen och hängmattorna.
Den allra första dagen tog vi en långpromenad längs stranden tills hotellen tog slut och fiskebåtarna tog vid och där fann jag mitt gamla Zanzibar – på en liten bar där palmerna fortfarande fanns kvar, där hängmattorna var uppspända mellan träden i skuggan och där Haile Selassie fortfarande var husguden. Barkillen lärde barnen att gå på lina och för en liten liten stund kände jag mig hemma igen.
Cirkus Winqvist On Tour 