Berg och dalbana

Ibland är att resa som att åka berg och dalbana. Ena sekunden är man på toppen och allt är underbart och direkt efter är man låg och det mesta känns jobbigt. Igår hade vi en sådan dag. Morgonen började med att vi lämnade underbara Uppuveli där vi tagit våra morgonpromenader längs stranden, småpratat med fiskegubbarna, åkt tuktuk till fantastiska hinduiska tempel och snorklat, badat och lekt på stranden.

Färden gick till Sigiriya och Lion Rock. Lion Rock är en hög klippa mitt ute i ingenstans där en tokig kung byggde ett palats på bergets topp på 500-talet. För att bli kung murade han in sin egen pappa, den tidigare kungen, i en vägg varvid hans bror som borde ha efterträtt fadern flydde landet. Av rädsla för hämnd byggde den girige kungen sedan sitt palats på toppen av berget. Brodern återvände efter ett tag och tog tillbaka makten och palatset blev istället ett munkkloster och det var det fram till 1500-talet. Efter det föll det i glömska fram till det ”upptäcktes” av en vit medelålders man (ni vet väl att det bara är vita medelålders män som upptäcker länder, floder, djur och växter…?). Hur som helst så är det en fantastiskt plats att strosa omkring på. Det känns som att befinna sig i Indian Jones värld eller möjligtvis Tintins med tanke på berättelsen om galna kungar och hämnd. Efter strosandet kan den som önskar klättra upp på berget. Det är nätta 1300 trappsteg upp. Först är det stentrappor men sedan när det blir brantare ersätts dessa av hiskliga stålkonstruktioner som sick-sackar sig uppför bergsväggen. Ganska läskigt medan man klättrar men härligt när man kommit upp på toppen och ser resterna av det gamla palatset och utsikten. Ännu härligare är det när man kommit ned igen och på darriga ben kan konstatera att man inte behöver göra om det.

Efter Lion Rock åkte vi vidare till Negombo där vi skulle sova två nätter innan avresan mot Borneo. I bilen märker vi dock att Vilmer inte är OK. Han har hög feber, jätteont i öronen och är helt slut. Först tror vi att det är klättringen i värmen som är orsaken men när han bara blir sämre och sämre så förstår vi att det är något annat. Väl framme får vi lasta in oss i en tuktuk och åka till närmsta privata sjukhus. Vilmer har fått en kraftig öroninflammation och läkaren säger att vi inte kan flyga ut som beräknat. Det blir antibiotika och en mycket jobbig sömnlös natt med en ledsen Vilmer som har fruktansvärt ont i öronen. Idag har han sovit så gott som hela dagen och Stefan och jag  har försökt att boka om flygbiljetter och boenden men allt har krånglat så just nu ser det ut som vi får avboka flygresan i morgon bitti (utan att få några pengar tillbaka) och sedan köpa helt nya biljetter när Vilmer kan flyga igen. Detta innebär att våra planer för Borneo måste ändras men det är så det är att resa. Ibland är man på toppen och ibland är man långt nere.