Det här med att flyga

Först måste jag meddela att Vilmers öron höll under dagens flygningar trots öroninflammation och antibiotika. Vi hade laddat extra med Ipren, Rinexin, nässpray och tuggummi och det fungerade. Med andra ord är vi nu (endast två dagar ”försenade” och 7100 kronor fattigare) i Kota Kinabalu på Borneo, Malaysia. Älskade underbara Malaysia! Jag har varit i Malaysia två gånger tidigare men aldrig på Borneo så detta blir lika spännande för mig som för övriga familjen.

Och så går vi över till det här med flygning igen. Som ni vet är jag flygrädd. Under resans första dryga sex veckor har vi genomfört åtta flygningar! ÅTTA! Det tar på kropp och psyke! Dagens flygningar var inte behagliga. Det var regn och oväder hela vägen från Colombo till Kuala Lumpur. Nästa flyg var försenat på grund av oväder och väl i luften fick även vi känna på ovädret. Jag HATAR att vara så rädd och att känna mig så maktlös! Hela flygplanet kastades fram och tillbaka och ångesten ökade för varje minut som gick (och tro mig – jag hade koll på varenda minut). Som vanligt när det är turbulens fick barnen spela/läsa på sina surfplattor och då märker de inte av något. Tuva letade fram kräkspåsen när det hoppade som värst men fortsatte sedan att läsa. Barn är fantastiska! Själv varken läser jag eller lyssnar på musik. Jag har fullt upp med att hålla koll på alla flygplansljud, flygvärdarnas kommunikation, övriga passagerare och på pilotens röstmeddelanden (i detta fall var piloten väldigt lugn. Nästan misstänkt lugn).

Fördelen med att vi redan genomfört åtta flygningar är att vi ”bara” har åtta kvar…

Nu är klockan halv ett på natten och det är dags att sova. Imorgon väntar regnskogen på oss!