Belize

Belize är ett litet land i Latinamerika med knappt 400000 invånare. Belize har tidigare varit en brittisk koloni och gick då under namnet Brittiska Honduras. Språket är med andra ord engelska även om många här även talar spanska eller kreol.

Vår lilla stuga på södra Caye Caulkers nordspets.

Vårt utomhuskök – inte så snyggt men mycket praktiskt!

Vi valde att åka in i Belize med färja från den mexikanska gränsstaden Chetumal. Vi förväntade oss en stökig och kriminell stad (som många gränsstäder är) men möttes av den mest lugna och sömniga staden på hela vår resa.

Gränsstaden Chetumal – vi var så gott som de enda turisterna där till vår stora förvåning.

Färjan över till San Pedro på ön Ambergris Caye (eller Isla Bonita som den är mer känd som) tog 90 minuter och gick över förväntan. Vi hade läst mardrömsrecensioner om båtarna och tullpersonalen men allt gick hur smidigt som helst. Barnen tyckte att det var coolt när militärer med knarkhundar gick igenom båten och allt bagage.

Färjorna som går mellan öarna är riktigt fina och moderna.

Vi stannade i fyra nätter i San Pedro och det blev ingen riktig favorit trots vår otroliga dag då vi snorklade med hajar och stingrockor (som Vilmer skrivit om tidigare), att vi fick träffa vår älskade Annica som vi saknat så och trots att vi testade paddle board och paddlade kanot. Vädret ville helt enkelt inte riktigt samarbeta. Det regnade och stormade mest hela tiden.

Att paddla genomskinlig kanot över reven var en höjdare!

Paddle board – betydligt svårare än det ser ut.

Från San Pedro tog vi färja 30 minuter till ön Caye Caulker som är en liten bilfri ö med karibisk känsla. Där spelas reagge överallt och rastafarikulturen genomsyrar vardagslivet på ön. ”Go slow” är mottot på ön. På Caye Caulker kände vi oss genast hemma och så fort solen kom fram njöt vi av det turkosblå vattnet och värmen. Öarna utanför Belize är atollöar som huvudsakligen består av mangrove så det är ont om stränder men vad gör det när vattnet är härligt varmt och klart. Från bryggorna har vi sett massor av coola fiskar och till och med en saltvattenskrokodil.

Hungriga pelikaner väntar på resterna när mannen rensar fisk.

Eftersom det inte finns några bilar på Caye Caulker så är de vita sandgatorna oftast tomma.

Lazy Lizard vid The Split på Caye Caulker – kombinerad bar och bad!

Vår absoluta favoritplats blev Koko King Beach som man måste åka vattentaxi till. Helt fantastiskt vackert! Ett verkligt paradis!

När man är en morgonpigg familj så kan man ta båten som personalen tar ut till Koko King då får man lyxen att ha hela stället för sig själv i några timmar!

Nu har vi dock lämnat sköna Caye Caulker och tagit färjan 45 minuter in till Belize City på fastlandet. Vi kom på att vi ville göra en spontanutflykt till Guatemala så imorgon bitti sätter vi oss på den (förhoppningsvis) fem timmar långa bussresan till Flores.