För sex dagar sedan landade vi i Santa Cruz de la Sierra i östra Bolivia. Överallt hade vi läst om hur otroligt oorganiserad flygplatsen i Sao Paulo skulle vara och hur extremt stränga säkerhetskontrollerna i Bolivia skulle vara men faktum är att det här är en av de smidigaste och proffsigaste förflyttningar som vi har gjort. Allt gick fort och utan krångel!
Så fort vi klev utanför flygplatsdörrarna i Santa Cruz möttes vi av HETTAN. Vilken hetta! Regionen lider av torka just nu och dagstemperaturen är dagligen över 40 grader. Luften är extremt torr, dammig, full av smog och eldrök från böndernas svedjebruk.
Santa Cruz var på 1970-talet en liten stad med 100.000 invånare men har på bara 50 år växt och blivit Bolivias största stad med lite drygt tre miljoner människor. Vad som har lockat alla hit är för oss oklart då klimatet tycks olidligt – kanske är det för att området kring Santa Cruz är helt platt och lättbrukat. Vi har också sett att det normalt sett ska finnas flera stora floder som rinner genom staden men de är helt uttorkade nu. Denna torka har även drabbat Pantanal (ett enormt våtmarksområde som vi tänkt besöka men som vi har fått tänka om kring på grund av torkan) och stora delar av Amazonas.
Bolivia är ett av sydamerikas fattigaste länder där ursprungsbefolkningen utgör en stor del av befolkningen på tolv miljoner människor. Det finns till exempel 36 officiella ursprungsspråk jämte spanskan. Det bor också många japaner i Santa Cruz, vilket förvånade oss. I Santa Cruz bor även över 130.000 mennoniter. Det är samma folkgrupp som amishfolket härstammar från och de har valt att bosätta sig i Bolivia för att få leva ostört med sin tro och sitt jordbruk. De har sina rötter i Tyskland och talar gammaltyska men flyttade till Bolivia från Kanada där de var bosatta innan så de talar även engelska.
I Santa Cruz har vi bott på ett mysigt backpackerställe i centrum. Vi har fått göra om våra planer på vad vi ska se och göra eftersom hettan totalt har däckat oss. Therése har också åkt på en släng av influensa med feber över 39 grader. Hon sov i över två dygn så övriga familjemedlemmar fick roa sig på egen hand. Alla människor i Santa Cruz tycks sjuka just nu. Det hostas och nys överallt. Covid är fortfarande utbrett här eftersom vaccinationerna inte har nått så många. Handsprit finns tillgängligt överallt och munskydd används men troligtvis fick vi bacillerna redan på flyget hit.
Våra foton från Santa Cruz speglar inte alls hur staden ser ut. Eftersom rånrisken anses vara hög så bär vi oftast inte med oss våra mobiler när vi är ute och de kort som är tagna är tagna på platser som vi har bedömt vara säkra. De ”riktiga” stadsbilderna med smogen, trafikkaoset, dammet och vardagslivet i staden finns alltså tyvärr inte på bild. Istället finns det kort på grönskande parker och poolområden vilket inte alls visar stadens riktiga sida.
Efter fem dagar i hettan fick vi igår nog och valde att förflytta oss till Samaipata som ligger på 2000 meters höjd uppe i bergen och där det är något svalare (31-32 grader). Det blev en resdag på nio timmar med en febrig Therése så nu återstår att se om bergsluften hjälper något. Hittills har vi bara lyckats konstatera att luften tycks ännu torrare här på grund av höjden och vinden. Mer om Samaipata i nästa inlägg!
Cirkus Winqvist On Tour 