Samaipata, Bolivia

Nu kommer äntligen det utlovade inlägget om Samaipata. Samaipata är en by drygt tre timmar från Santa Cruz. Byn är belägen vid foten av Anderna på 2000 meters höjd och har subtropiskt klimat vilket gör byn till ett populärt turistmål för bolivianer som uppskattar den något svalare luften. När vi var där låg dagstemperaturen på 30-31 grader och kvällstemperaturen på cirka 17 grader.

Området är mest känt för El Fuerte de Samaipata, vattenfallen i Cuevas och Amboro National Park. De två första platserna hann vi besöka innan vi var tvungna att bege oss vidare för att undkomma brandröken från de enorma skogsbränder som just nu härjar i Bolivia. Amboro National Park, där vi hade hoppats se coola djur som tapirer, sengångare och kanske till och med jaguarer, brinner på flera olika plaster och gick alltså inte att besöka.

El Fuerte de Samaipata är ett av UNESCOs världskulturarv. Mellan år 800-1300 användes platsen för religiösa ceremonier av Chanéfolket. Därefter togs platsen över av Guaranikrigare. Mellan 1400-1450 användes platsen som ett administrativt center för inkafolket som flytt undan spanjorerna. Slutligen intog spanjorerna platsen och använde den som skydd mot Guaranikrigare. De gjorde även platsen till en viktig handelsplats där folk från Peru och Paraguay kunde mötas och utbyta varor. Ur arkeologiskt perspektiv är platsen intressant för att den bär spår av så många olika kulturer.

Vattenfallen i Cuevas är just nu ganska små på grund av torkan men de är ändå ett populärt resmål för bolivianska familjer.

Vi hyrde ett rum av en familj som bodde på en kulle ovanför själva byn. I trädgården gick det alpackor. Det var en riktig idyll så det var synd att vi var tvungna att lämna så snabbt.

Apropå alpackor så lyckades Therése reta upp en alpacka i en hage en dag så att hela flocken började jaga Vilmer! Stackaren fick fly ut ur hagen (medan Therése dokumenterade det hela med kameran…).