Titicacasjön, Peru

Igår tog vi oss över gränsen från Bolivia till Peru. Vi tog en buss till gränsen, gick till fots över själva gränsområdet och fortsatte därefter bussresan tre timmar längs Titicacasjöns västra strand.

Titicacasjön är världens högst belägna sjö med reguljär båttrafik. Innan covid kunde man åka båt över gränsen men för tillfället är sjögränsen stängd. Till ytan är sjön 19 mil lång och 8 mil bred på bredaste stället och den ligger på lite drygt 3800 meters höjd. Mest känd är sjön för de flytande vassöarna, Uros, där aymarafolket bor. Idag bor cirka 3000 personer på de flytande öarna och där finns en förskola, ett sjukhus och ett gemensamt torg. De öar som vi turister får se har dock inte speciellt mycket med det verkliga vardagslivet på vassöarna att göra men det är ändå roligt att få se hur öarna är konstruerade och på avstånd se de riktiga husen som byborna bor i. På turistöarna är allt byggt av vass medan på de verkliga öarna är husen byggda i trä och plåt och har solceller, parabolantenner och vattentankar på taken.

Vi är nu i staden Puno. Vi anlände precis lagom för att kunna ta del av stadens firande av sin 355 års dag. Tusentals människor sjunger, dansar och spelar musik på gatorna och många är uppklädda i traditionella dräkter.

Imorgon ska vi ge oss på den låååååånga bussresan till Cusco (den stad som de flesta resor till Machu Picchu utgår från). Enligt kartan är det cirka 45 mil men resan är beräknad till tio timmar eftersom vägarna är som de är. Vi har hela tiden tänkt att vi ska åka ”upp” till Cusco men faktum är att vi faktiskt är på högre höjd här vid Titicacasjöns strand än i bergen.