Bocas del Toro, Panama

Efter Kuna Yala (San Blas Islands) korsade vi Panama, igen, för att komma tillbaka till Stillahavet-sidan och Panama City. Återigen fick vi bo i en cool Airbnb-lägenhet med fantastisk utsikt över staden!

Från Panama City tog vi sedan nattbussen på 13 timmar för att för tredje gången korsa landet till området Bocas del Toro. Efter bussen väntade en taxiresa samt två båtresor innan vi äntligen var framme på vår ö Bastimentos. På håll såg vi ett vackert trähus som låg högst upp på kullen inbäddat i regnskogen och till vår stora lycka var det just det huset som vi hade hyrt för de kommande fem nätterna. Vi tillbringade många härliga timmar på verandan beundrandes utsikten!

Bilden är kanske inte den bästa då den är tagen från en speed boat och vågorna skvätter men ”vårt” hus är det bruna trähuset på kullen uppe till vänster. Det har en öppen planlösning i dess rätta bemärkelse – för att ta sig mellan rummen och våningarna måste man gå utomhus!
Vägen upp till huset!

Vi valde att bo i byn Old Bank som har starka karibieninfluenser. I byn bor det ungefär 500 människor. Byborna talar guari-guari (sin egna variant av kreol), spanska och engelska. Varför de talar engelska på just denna ö är en gåta för oss men det underlättade så klart mycket.

En tradition som finns i Panama är att du ska måla om ditt hus eller något i din omgivning inför jul. Här målas parkbänkarna om!
I de inre delarna av ön bor öns ursprungsbefolkning.

Som vi har skrivit tidigare så är panamanerna (generaliserat så klart) ett partyfolk och eftersom vi var där över julledigheten så pågick festandet dygnet runt. Familjerna ställde ut sina gigantiska högtalare på verandorna och drog på musik på högsta volym vilket vi tyckte var otroligt charmigt de första dagarna men därefter blev det faktiskt en aning jobbigt eftersom ljudvolymen var densamma genom hela nätterna och då alla konstant var fulla.

I Panama firar man jul den 24 december precis som vi i Sverige men snopet nog lyckades vi missa firandet. Den 23 hade byn julfestligheter med fyrverkerier och sång och dans nere vid bytorget och då deltog vi men den 24 när vi kom ner till byn så var det helt plötsligt ödsligt tomt och tyst. Alla husdörrar var stängda och vi såg inte en människa. På kvällen klädde vi upp oss för att vi tänkte att nu borde det väl i alla fall vara folk ute men det var fortfarande öde på bygatan (finns bara en gata då det är en ö utan bilar). Vi åt vår middag och gick och lade oss. Vid tolv vaknar vi av ett fruktansvärt oväsen – musik, vrål och fyrverkerier och sedan var festandet igång i ett helt dygn. Dagen efter fick vi förklarat för oss att julafton i år inföll på en söndag och eftersom byborna är kristna så ägnas dagen åt att vara i kyrkan men vid midnatt var det ju ny dag och fritt fram att festa vidare! Man lär sig ständigt något nytt!

Som vi väntat på att få öppna påsen med Ahlgrens bilar och på julafton var det äntligen dags!

Vi gjorde några utflykter i närområdet och såg sengångare, delfiner och vackra stränder. Vi träffade också svenskar för första gången på tre månader och det var så skönt att få prata svenska en stund!

En blyg sengångare.
Tuva fick besök medan hon var på toaletten!

På kvällen den 26:e satt vi uppe sent och tittade på en dokumentär. Därefter gick Tuva in i badrummet för att borsta tänderna. Plötsligt skriker hon i panik: Jag blev stucken av en skorpion! Vi skyndar oss dit och fångar in skorpionen så att vi ska kunna identifiera vad det är för sort. Tuva lägger sig på sängen och vi binder åt ett skärp runt benet medan vi desperat försöker googla vad man ska göra om man har blivit stucken av en skorpion. På ön finns det ingen sjukvård och kvällstid finns det inga båtar in till fastlandet så vi visste att vi inte kunde söka hjälp om det behövdes. Vi skickade iväg några meddelandet på WhatsUp till personer från Panama som vi träffat under resan och de svarade snabbt med tips och råd. Vi gick även över till de festande grannarna och de sa, något sluddrande, att det nog var en ofarlig skorpion. Vi satt sedan vakna hela natten för att se så inte Tuva blev dålig. Som tur verkar det ha gått bra. Hon har dock ännu inte fått ut gadden helt och har ont i foten när hon går.

Ytterligare ett försök att få ut gadden!

Hela skorpionincidenten gjorde det något enklare att lämna vårt vackra trähus och åka vidare. Därefter följde tre ganska besvärliga resdagar men det får bli ett eget inlägg vid senare tillfälle!

Lämna en kommentar