Det var inte riktigt meningen att bli kvar på Osa halvön i sex nätter men nu råkade det bli så. Vår bokning av inträde till Corcovado National Park (de släpper bara in 100 personer per ingång och dag) hade råkat dubbelbokats så plötsligt kunde vi inte komma in på tänkt datum. Vår arrangör hittade då snabbt på en alternativ tur som vi tyvärr inte var helt nöjda med. Djurlivet och naturen vi såg var så klart fantastiskt men det var själva organiseringen av turen som haltade. Till exempel så startade turen klockan 06 på morgonen och vi fick inte mat förrän klockan 14 vilket är alldeles för sent när man har vandrat i 37 graders värme genom regnskog i åtta timmar. Man får inte föra in mat i parken så under dessa åtta timmar åt vi ingenting. Det resulterade tyvärr i att jag, Therése, kräktes av utmattning/värmeslag i tre timmar. Inte så charmigt. Som kompensation har vi fått en gratis nattvandring så då valde vi att stanna ytterligare en natt på halvön.
Vi har bott i Puerto Jimenez som är en liten håla som fungerar som inkörsport till de södra delarna av nationalparken. De allra flesta väljer dock att utgå från orten Drake och ta sig in i parken norrifrån. Under dagarna som vi har väntat på att få ta oss in i parken har vi vandrat omkring i området och sett mängder av coola djur på egen hand, vi har badat i det 30 gradiga vattnet tillsammans med lokalborna och roat oss med en omgång förkylning.
Det som gör Osa halvön och Corcovado National Park så speciellt är just att den omges av stränder vilket bidrar till artrikedomen i området. Våra vandringar har därför gått både på stränder och i själva skogen. National Geografic har utsett halvön till den artrikaste platsen på jorden.
Vi antar att vi inte är de lättaste personerna att vara guide för eftersom vi redan sett så mycket på vår resa och ibland är lite blasé. Till exempel så har vi redan sett alla sorters apor som finns här och kan därför ägna mer tid åt att titta på insekter än på aporna. Att Vilmer sedan är en duktigare djurhittare än guiderna kanske också är lite jobbigt för guiderna. Det var Vilmer som såg till att vi alla såg en myrslok, en fer de lance-orm och mycket mera. Krokodilen, som vi råkade bada med, i Madigral River såg vi dock inte förrän den var alldeles för nära!
Cirkus Winqvist On Tour 