Dominica

Helt ärligt så tyckte vi inte alls om Dominica de första dagarna vi var där. Det regnade konstant, det krånglade med boendet och det är ett totalt kaos över allt. Att vi kom mitt i karnevaltider bidrog nog mycket till den känslan. Gatorna vimlade med höga och fulla människor dygnet runt. Det finns liksom inga lagar och regler. När vi hyrde bil och frågade vilken hastighet som är grundhastighet på ön så svarade uthyraren ”Whatever you are comfortable with” och just det citatet beskriver Dominica väldigt väl. Gör som du känner. Det är inte så noga. De första dagarna svor vi över att vi korkat nog bokat in två av våra totalt sju veckor i Karibien på en ö som inte alls påminner om Karibien utan mer är ett laglöst bortglömt land vid världens utkant.

Vad är det då som gör Dominica så speciellt? Dominica kallas för naturön och till skillnad från de andra karibiska öarna så finns det nästan inga stränder på ön. Det gör att de flesta turister väljer andra öar att turista på. Dominica är extremt kuperat och har nio aktiva vulkaner och väldigt mycket orörd djungel. Totalt finns det 365 floder på ön. Vägarna är branta oh slingriga och underhållet är riktigt dåligt. Överallt sitter skyltar med ”Road failure ahead” eller ”Road edge failure” vilket inte är roligt när man befinner sig på smala vägar högt upp i bergen.

Dominica är till ytan lika stort som Stockholm stad och totalt bor det lite drygt 72 000 människor på ön. Ön fick sitt namn Dominica (betyder söndag på latin) av Columbus som landsteg på ön på en söndag.

Det dominikanska folket är ett mycket stolt och envist folk och det har säkert gått i arv i många generationer. Koloniseringen lyckades nämligen aldrig riktigt på Dominica och det är den enda karibiska ö där det fortfarande finns ursprungsbefolkning från tiden innan koloniseringen. Spanjorerna gav upp då de inte tyckte att landet var värt att kämpa för då det saknas tillgångar av värde. Befolkningen gav också för hårt motstånd och kunde gömma sig i bergen i djungeln. De inre delarna av ön koloniserades aldrig utan endast kusterna. Fransmännen gjorde sedan ett försök men de gav också upp. De flesta städer, liksom huvudstaden Roseau, har dock franska namn efter denna period. Slutligen kom britterna som tänkte använda ön som källa för att få virke till att reparera sina skepp men mängden våtmarker på ön gjorde virket dåligt och britterna dog i myggburna sjukdomar. Britternas närvaro på ön idag märks genom att det fortfarande är vänstertrafik och att det officiella språket är engelska. Det talas även fransk kreol på ön.

Nu har Dominica varit självständigt i 45 år och kämpar hårt med att försöka få landet att hålla näsan över vattenytan. Regeringen vill att landet ska vara självförsörjande och har därför infört en väldigt hög importtull. Problemet är att landet omöjligt kan vara självförsörjande – det finns inte tillräckligt med odlingsjord eller betesmark – och det mesta måste ändå importeras vilket gör att mat i affärerna är hutlöst dyr (även med svenska mått mätt). En Snickers kostar mellan 45 och 60 kronor. 1,5 liter vatten kostar ungefär 24 kronor. Utbudet i de så kallade affärerna är mycket begränsat. Ofta finns det endast en förpackning av varje produkt – en mjölkförpackning, en müsliförpackning osv – i butiken. Detta gör att befolkningen svälter och drivs till att bedriva svarthandel. Tyvärr är Dominica idag en av de främsta mellanhänderna i drogtrafiken mellan Sydamerika och USA.

Regeringen har också beslutat att man ska försöka öka turismen och så gott som dagligen kommer enorma kryssningsfartyg till Roseau. Turisterna körs sedan i minibussar på de urdåliga vägarna till öns olika sevärdheter. För sevärdheter finns det verkligen gott om på Dominica – i alla fall om man gillar natur! Vi tog reda på kryssningsfartygens ankomstdagar och undvek utflykter dessa dagar vilket var smart. Det finns så vackra vattenfall, klara naturliga pooler, varma källor, utkiksplatser och vandringsleder i molnskog eller i jakt på öns sällsynta papegojor. Inget är turistanpassat. Är det en stenig stig så är den stenig. Ingen har bekymrat sig om att göra den mer tillgänglig och vi älskar det! Det finns inga jobbiga försäljare och inga plastiga souvenirer. De få souvenirer som finns är handgjorda på ön.

Dominica växte i våra ögon för varje dag som gick och i slutändan så älskade vi faktiskt landet! Alla människor är extremt vänliga och eftersom de inte ser turisterna som inkomstkällor så är de genuint trevliga och lättsamma. Bäst av allt? Vi hittade till slut en strand! Och vilken strand!!! Orörd, undangömd från omvärlden med vit sand, klart turkost vatten och vajande palmer!