”Varför springer han?” frågar jag familjen när en kostymklädd herre springer förbi oss på gatan. När jag tittar närmare på folkmassan ser jag att det är många som springer – främst män i kostym och kvinnor i strama dräkter med högklackade skor men också en och annan barnfamilj. Plötsligt förstår jag. De har bråttom. Bråttom till jobb, till förskola, till tunnelbanan eller till tåget. Det slår mig att vi inte har sett en enda stressad person på månader i Syd- och Centralamerika. Inte en enda. Det är tänkvärt.