Kategori: Brasilien

Första intrycket av São Paulo? Enormt skrämmande! São Paulo är sydamerikas största stad med sina 21 miljoner invånare. Från vår första dag här i Brasilien har vi blivit varnade för kriminaliteten i São Paulo och bilden av staden blev inte bättre när vi igår rullande in i den med buss. På busstationen ville ingen taxi köra oss till lägenheten som vi hyr. Området är rufft men själva huset som lägenheten ligger i är fint. Till slut fick vi göra upp om ett pris utanför taxametern så att vi skulle komma fram. Idag var vi tveksamma till om vi ens skulle lämna kvarteret men när solen på eftermiddagen tittade fram tog vi en Uber till stadens hjärta – Parque Ibirapuera. Ett andningshål likt Central Park i New York (fast betydligt mindre). Vi hyrde cyklar och cyklade runt de små sjöarna.

Innan det är dags att säga hej då till Brasilien så tänkte vi svara på några av de frågor som vi har fått.

Hur kommunicerar ni? Trots att de allra flesta i Brasilien har läst engelska i skolan så är det ytterst få som faktiskt talar/förstår engelska. Däremot så finns det likheter mellan portugisiska och spanska så oftast får vi kommunicera på vår knaggliga spanska och det fungerar hyfsat. Att läsa portugisiska går rätt bra men att förstå när de talar är nästan omöjligt. Eller som Vilmer uttryckte det: ”De har lite svårt med uttalet här…” Uttalet skiljer sig mycket från spanskan. Vi har laddat ner en översättningsapp som hjälper oss att kommunicera också. Den har varit guld värd! Vi har också märkt att kroppsspråket skiljer sig åt mellan våra kulturer. Gesten vi gör hemma för att visa att någon ska knipa mun/vara tyst betyder här att något är gott. Det var en aning förvirrande innan vi listade ut det!

Vad äter ni? Det finns en stor tradition av att äta ute på restaurang här. Ofta är hela tjocka släkten ute och äter tillsammans och det blir rätt trångt och stimmigt på restaurangerna. Vi har verkligen försökt förstå hur/vad man äter och det vi har klurat ut hittills är: De flesta menyer anger priser för två personer det vill säga att man beställer en maträtt som sedan delas av två eller flera personer. Andra restauranger tar betalt per kilo och man väger maten man äter. Priset ligger då runt 160 kronor kilot och maten serveras som buffé. En tredje variant är att man betalar per person på restaurangen. Det innebär att vi betalar exempelvis 125 kronor per person och sedan serveras vi olika alternativ vid borden och vi får äta hur mycket vi vill. Ofta är det pizza och olika tillbehör. Kommer de med en pizza som vi vill smaka på så tackar vi ja och får en bit. Ett bra sätt att få smaka på många olika saker. Den värsta pizzan hittills är den som heter Portuguesa på den är det kokt ägg, majs, ärtor m.m.

Den lokala maten är ofta kött med lök och flera olika tillbehör (oftast tre) – vitt ris, potatismos, pommes och bönor. I övrigt har vi reagerat på att det är ett stort fokus på alkohol. Det dricks från tidig morgon till sen kväll – på turistställen, på stranden eller varför inte på bussen – och det dricks oavsett om det är en barnfamilj eller ett kompisgäng.

Hur tar ni er runt? När det är för långt för att gå så åker vi mest Uber men när vi inte har tillgång till wifi och således inte kan beställa Uber så kör vi med taxi. Det fungerar bra än så länge. Längre sträckor har vi använt buss, färjor eller privat chaufför.

Hur skulle ni beskriva det ni har sett av Brasilien? Färgglada hus där ofta enbart den synliga sidan är målad och övriga fasader är obehandlade, strandkulturen, tatueringar (alla har dem, redan från ung ålder (vi har till och med sett små barn med tatueringar) och ansiktstatueringar är vanliga), kroppsfixering hos både män och kvinnor men också en syn på att alla kroppar är vackra, minimala bikinis, stora klasskillnader med enorma lyxbåtar och slumområden, mängden gamla Volkswagenbubblor, mängden vackra fasadmålningar och graffiti, ointresset för Atlantskogen eller naturen i stort, höga murar med taggtråd och övervakningskameror samt den ständiga polisnärvaron och närvaron av militären, vänligheten och ljudnivån.

Så vad ger vi då Brasilien för omdöme? Stefan ger 8, Therése ger 7,5, Vilmer ger 8,5 (trots regnet) och Tuva ger 8,5 vilket ger Brasilien 32,5 poäng av 40 möjliga.

Så vad har hänt sedan sist då? När vi lämnade Ilha Grande så åkte vi först till kuststaden Angra dos Reis. Vi hade fått upp ögonen för platsen eftersom det är där som Lars Lerin har sitt hotell. Vi bodde dock inte på hans hotell (inte vår prisklass…) men på ett hyfsat fint andelshotell i en lägenhet. Vi tillbringade dagarna med att njuta av utsikten, spela pingis och fira Vilmer som fyllde 16 år!  

Därefter åkte vi vidare till den söta kolonialstaden Paraty.

Ända sedan vi kom till Brasilien har det regnat och regnat och regnat men i Paraty lyckades vi faktiskt få en solig dag och den dagen passade vi på att hyra en egen båt med förare. Föraren, Marco, fick fria händer att köra oss till sina favoritplatser och vi kom bland annat till en ö där vi såg två sorters apor, en sköldpadda, en leguan, tre azaras aguti (smågnagare) och en aramides saracua (en fågel som inte kan flyga) och en himla massa färgglada fiskar.

I Paraty bodde vi på ett färgglatt och mysigt backpackerställe vid en flod.

Från Paraty tog vi lokalbussen till Ubatuba – ett måste enligt alla resesidor. Av allt det vackra resesidorna skriver om har vi dock inte sett något på grund av regnandet. Det har kommit drygt 40 mm regn om dagen. Av 100 stränder har vi sett en och den var förstörd av ovädret. Vi har dock haft det mysigt ändå då vi bott på en innergård till en trevlig kvinna som tagit väl hand om oss. Vi har ägnat dagarna åt att prata, spela kort och titta på film.

Imorgon åker vi vidare med buss (cirka fem timmar) till Sao Paulo.

Nu är det strax dags att åka vidare från Ilha Grande. Ön Ilha Grande är ett av UNESCOs världskulturarv och består till största delen av nationalpark med Atlantskog. Ön användes tidigare som en avstjälpningsplats för leprasjuka och därefter som en fängelseö. Nu är ön mest känd för sina många stränder.

Vi började vår vistelse i huvudorten Abraão som är en by med cirka 1500 invånare. Det finns ingen biltrafik på ön och det finns inga vägar mellan de olika stränderna så all transport sker via båt. Det finns dock många stigar som man kan utforska men det gäller att inte gå vilse i den täta växtligheten då ön är större än Gotland. En dag gick vi fel och fick slut på både vatten och energi och fick ta en båttaxi tillbaka hem.

Det är lågsäsong för turism just nu eftersom det är vår här och det regnar varje dag men de flesta restauranger och barer har ändå öppet och erbjuder livemusik och billiga caipirinhas.

Vi har vandrat till vår favoritstrand Praia Preta (Black beach) så gott som varje dag oavsett väder.

Vi tog även en tur till stranden Lopes Mendes som är utsedd till en av världens tio vackraste stränder. Båtturen dit tog en timme och sedan fick man promenera över ett berg genom skogen i ytterligare en halvtimme för att komma dit. Vädret var som vanligt sisådär så det var svårt att avgöra hur vacker den är men visst var den fin!

Tycker nästan att stranden som båten lade till vid inför vandringen var vackrare…

För fem dagar sedan fick Therése ett insektsbett som först blev en gigantisk blåsa och som efter att den spruckit blev ett stort öppet sår. Det är svårt att hålla sår rena i 30 graders värme och när luftfuktigheten ligger på över 90 procent så såret blev genast infekterat. Det blev så illa att vaden svullnade och blev röd och varm. I Abraão finns bara en sjukstuga bestående av två rum. Det är skitigt och taket är fullt av svartmögel. Vi kom dit vid midnatt och hade turen att två läkare var i tjänst varav en kunde lite engelska. De konstaterade att Therése behövde penicillin men eftersom hon är allergisk så fick det bli den antibiotika som hon fått med sig från Sverige istället. Morgonen efter använde vi oss av en läkarapp hemma i Sverige och efter bara fem minuter fick vi tala med en läkare. Fantastiskt! Vi hoppas nu att antibiotikan ska fungera och att hon tål den.

Dagen efter läkarbesöket var det dags att åka vidare till andra sidan ön till Vermelha. Det kändes lite otryggt med tanke på att Therése mådde så dåligt. Det går inga båtar dit så vi kom på den smarta lösningen att köpa biljetter till en utflykt som låg i närheten och blev sen lovade av båtföraren att vi skulle bli avsläppta i Vermelha längs vägen. Vi ville komma fram så snabbt som möjligt men naturligtvis då blev det ändå ett stopp på vägen trots att vi gjort upp annat. Först blev vi irriterande men när vi såg platsen så var irritationen glömd. Vi hade hamnat i Lagoa Azul (blå lagunen) där vattnet är klart turkost och där det vimlar av fiskar!

Därefter blev vi faktiskt avsläppta i Vermelha – en by med 130 invånare, inga vägar, ingen affär men med många fiskebåtar och hägrar. En bra plats att kurera sig på och samla ny energi!

Det har hänt så lite och samtidigt så mycket sedan vi skrev sist. Regniga dagar har inneburit lugna dagar. Just nu är jag, Therése, sjuk. Jag har fått en infektion i mitt vänstra ben och äter antibiotika. Vi återkommer med ny reseberättelse när energin är tillbaka.

Imorgon är det dags att åka vidare från Rio de Janeiro. Det känns faktiskt lite skönt även om det är en fantastisk stad. Dagarna här har varit intensiva och värmen har varit tryckande. Som mest har temperaturen legat på 43 grader!

Första dagen här vandrade vi längs strandpromenaderna vid Copacabana och Ipanema. Vi bor bara tre minuters promenad från Copacabana (på ett litet rufft hotell med insekter överallt, kallt vatten i duschen som saknar tryck, smutsiga sängkläder och handdukar men med ett lugnt läge på en sidogata där man kan sitta ute och äta frukost i lugn och ro. Vi trivs här!).

Vi besökte även Botaniska trädgården som gränsar till en del av Atlantskogen. Där såg vi två sorters apor, tukaner, papegojor och en massa coola växter så klart.

Dag nummer två åkte vi till Cristo Redentor (Kristusstatyn) som är ett av de sju nya underverken. Tillsammans har vi nu besökt följande underverk: Colosseum i Rom, Petra i Jordanien, Chitzen Itza i Mexiko och Cristo Redentor här i Brasilien. Vi tog tåget upp till toppen och planerade att vandra genom Tijucaskogen ner men vi hittade aldrig stigen så vi tog tåget ner också. I övrigt tar vi oss mest fram via Uber eller taxi. Uber klassas som säkrare eftersom de bilarna smälter in bland alla andra bilar och inte visar att ”här åker jag omkring med turister” på samma sätt som de klargula taxibilarna gör.

Igår var det olidligt varmt så vi svalkade oss med att bada i havet vid Copacabana. Egentligen är Ipanemastranden vackrare men Copacabana ligger praktiskt nära.

På eftermiddagen åkte vi linbana upp på Sockertoppsberget och stannade där till solen gick ner. Utsikten därifrån är magisk när staden i skymningen börjar glittra mellan alla berg, kullar och vikar.

Idag regnar det och vi har inte gjort upp några direkta planer. Vi behöver ta ut mer pengar, packa inför morgondagen osv. De flesta restauranger tar kort men offentliga platser och turistmål vill ha betalt i kontanter. Prisnivån är högre än i Sverige (vilket har förvånat oss) men det kanske beror på den svenska kronans svaga kurs eller på att vi befinner oss i en storstad. Det ska bli spännande att se hur nästa plats är – Ihla Grande!