Sexton fantastiska dagar har vi spenderat på Galápagosöarna! Vi började på ön Santa Cruz i den lilla staden Puerto Ayora. Flygplatsen ligger på den karga lavaön Baltra och därifrån måste man först åka buss, sedan båt och slutligen taxi för att ta sig till Puerto Ayora. Vägen över Isla Santa Cruz var spikrak och landskapet fascinerande med karga lavakullar med kaktusar, små byar och en och annan gigantisk landsköldpadda.
Puerto Ayora är uppbyggt kring den lilla hamnen med flera långa vackra pirer. På pirerna är bänkarna upptagna av solbadande sjölejon och i det turkosgröna klara vattnet kan man se hajar, sköldpaddor och rockor simma förbi medan pelikanerna vilar på pirernas räcken. En magisk plats!
Vi stannade fyra nätter i Puerto Ayora. Höjdpunkterna var den oerhört vackra stranden Tortuga Bay och snorklingen i lavasprickan Las Grietas.
Vi har blivit glatt överraskade av hur väl man försöker bevara naturen och djurlivet på öarna. Det innebär att det finns gott om parkvakter som ser till att människor inte kommer för nära de vilda djuren, stränderna stänger för allmänheten när solen går ner för att sjölejonen i fred ska kunna gå och upp vila med sina bäbisar och sevärdheter ligger otillgängligt till och det har inte skett några anpassningar för turister. Att få vandra en timme till en strand är fullt naturligt. Man vill helt enkelt inte dra fram vägar eller göra det för lätt för turister att ta sig fram eftersom naturen och djurlivet är det som prioriteras högst. Så bra!
Efter Santa Cruz tog vi den berömde ”spybåten” till ön Isla Isabela. Havet runt Galápagosöarna är trots namnet, Stilla havet, allt annat än stilla. Snabbåtarna mellan öarna tar två timmar och är kända för att vara en mardröm. Vi matade oss fulla med sjösjuketabletter innan vår resa så den gick bra men det är absolut ingen båtresa som man njuter av. Vågorna är höga och det är en mycket hoppig och blöt resa.
Isla Isabela är den största av de tre öarna som vi besökte men också den med minst antal invånare på. Byn Puerto Villamil ligger intill en tre kilometer vit sandstrand som kantas av de svarta lavafälten. Även här ser man fantastiskt mycket djur bara av att titta ner i vattnet från piren! Här finns även Galapagospingvinen – den enda pingvin som lever på norra halvklotet. På Isabela hyrde vi cyklar och cyklade till Wall of Tears som byggdes av de krakar som placerats i fängelse på ön under 1940-1960-talet. Fängelset var ökänt för att det var så grymt och väldigt många fångar dog där. Längst vägen dit såg vi många jättesköldpaddor. Så häftigt att få se dem i deras rätta miljö!
På Isabela finns en lugnare vik där man kan snorkla (Concha de la Perla). Dit gick vi fem gånger. Att på egen hand, helt gratis, kunna snorkla med sjölejon, havsleguaner, hajar, rockor och sköldpaddor är helt obeskrivligt.
Från Isabela tog vi även en båttur till Los Tuneles. Los Tuneles är ett landskap med tunnlar och valv som skapats av lavaformationer och som sedan fyllts med havsvatten. Vi kom dit sent på grund av en försenad båt en regnig och mulen dag så tyvärr var snorklingen inte så bra som vi vet att den kan vara. Vi stannade dock till vid Cabo Rosa där snorklingen var helt otrolig. Vi såg så många havssköldpaddor (de är enorma!!!), hajar och rockor att vi tappade räkningen. Tuva och Vilmer fick hjälp av guiden att dyka ner i grottor där det låg hajar och sov!
Efter sju nätter på Isabela var det dags att åka vidare. Eftersom vi i förväg hade hört talas om ”spybåtarna” så valde vi att flyga till San Cristóbal. Flygresan på 35 minuter ersatte fem timmars båtåkande. Planet var superlitet och tog bara fyra passagerare. Tuva fick äran att agera co-pilot och sitta i fram med piloten. Att flyga är så klart mycket dyrare än att åka båt men vilken upplevelse att få se öarna uppifrån!
På ön San Cristóbal har vi bott i den ganska ocharmiga staden Puerto Baquerizo Moreno. Vi har hyrt en lägenhet i sex nätter och det har varit så skönt att få lite mer utrymme att röra sig på. Vår första dag här fick vi skjuts runt på ön av ägaren till vår lägenhet. Vi besökte ett uppfödningscenter för jättesköldpaddor, den fantastiska stranden Puerto Chino och kratersjön El Junco. Galapágosöarna är tämligen platta med undantag för de vulkantoppar som sticker upp. Sjön, inuti en gammal krater, låg på 700 meters höjd och utsikten därifrån var så vacker. San Cristóbal är mycket grönare och frodigare än de andra öarna och landskapet påminner nästan lite om Skottland eller Nya Zeeland.
Att öarna är platta innebär att de är känsliga för naturkrafter. Det är aldrig långt till en skylt som visar på vilken höjd man befinner sig och i vilken riktning man ska springa vid en tsunami!
I övrigt har vi vandrat omkring på ön, besökt stränder, beundrat alla sjölejon längs strandpromenaden i centrum och deltagit i stadens julparad och julgranständning! Det är alltid lika spännande att ta del av andras kulturer och traditioner!
Höjdpunkten var, utan tvekan, att snorkla vid Kicker Rock och se hammarhajar på nära håll! En oförglömlig upplevelse! Kicker Rock är en dramatisk klippa som sticker upp ur havet och som under vattnet har lodräta väggar ner i djupen. Snorklingen var tuff i strömt och djupt vatten (300 meter på djupaste stället!) och vi simmade i 90 minuter men efteråt fick vi vila upp oss på en öde strand med vit pulversand!
Som ni hör har vi haft det väldigt bra på Galápagos men ännu är vi inte riktigt klara med Ecuador. Nu väntar nya äventyr – i Amazonas!
Cirkus Winqvist On Tour 