Kategori: Japan

Japan! Japan! Japan! Som vi kommer sakna detta land! Vi älskar att inspireras och upptäcka nytt och Japan har verkligen varit både annorlunda och inspirerande. Hela dagarna har vi gått omkring och sagt: ”Titta!”, ”Vad häftigt” eller ”Hur funkar den där?”. Trots våra 3,5 veckor i Japan så kände vi oss inte alls redo att resa vidare igår. Faktum är att vi har njutit enormt av att sova i rena svala sängar, duscha i varmvatten, insektfria dagar, moderna toaletter med uppvärmda sitsar och ”skvalljud” för att göra situationen mer privat, svettfria promenader och tystnaden. Tokyo är den i särklass tystaste storstad som vi har varit i. Inga bilar tutar, många bilar är elbilar, människor pratar lågmält och man hör inga ringsignaler. På bussar, tåg och i tunnelbanan uppmanas folk att avstå från prat i telefonen och att visa hänsyn till sin omgivning. Det finns inte ett skräp på marken – inte ens på Formel 1: en där så många människor trängdes. Det finns nästan inga papperskorgar i Japan för det är var och ens eget ansvar att ta hand om sitt skräp. Ingen äter på tunnelbanan. Allt är så välorganiserat och prydligt. Vi har inte ens sett något klotter.

Att visa hänsyn eller ”common care” eller ”good manners” som uppmuntras märks till exempel genom att de allra flesta använder genomskinliga paraplyer där det är trångt på gatorna. Det gör att alla kan se gatan framåt trots trängseln.

Vi har märkt att lagar följs till punkt och pricka. Om det är rödljus vid ett övergångsställe men det inte kommer några bilar så går man över i till exempel Stockholm. Här går ingen. Verkligen ingen.

Vi tycker att det finns likheter mellan den japanska kulturen och den svenska. Båda kulturerna är till exempel artighetskulturer. Ibland har det ställt till det för oss. Vi har varit måna om att inte vara till besvär och våra värdar har varit måna om att vi ska få det precis som vi vill ha det. Det har lett till många bugningar från deras sida och tack och snälla från vår. En annan likhet är att man helst sitter ett säte ifrån varandra på tunnelbanan. Samtidigt finns det så mycket som skiljer sig åt – fascinationen av animerade figurer, vridapparater med leksaker i och matchande outfits för vänner eller hela familjer.

Vi har bara hittat ett tillfälle då japaner inte är artiga och det är när det gäller att komma på bussar och tunnelbanan i rusningstrafik. De annars så raka köerna förbyts då till armbågar och ett helt galet kaos med en trängsel utan dess like!

Vi har hunnit göra så mycket under vår tid i Japan (allt från karaoke till att vandra i de körsbärsblommande bergen i Yoshino) men allra mest tycker vi fortfarande om våra dagar som inneboende hos Honoka och hennes familj. Det känns verkligen som vi har fått vänner för livet!

Vi känner oss inte ”klara” med Japan utan skulle väldigt gärna åka tillbaka igen någon gång.

Tuva, Therése och Stefan ger Japan 9 poäng var medan Vilmer ger 8,5. Det innebär att Japan totalt får 35,5 poäng av 40 möjliga och går upp på en andra plats efter storfavoriten Ecuador (Galapagos och Amazonas)!

(Fler bilder kommer senare. Nätet på vårt vandrarhem här i Filippinerna är instabilt så vi lyckas inte ladda över bilder)

Sedan några år tillbaka har Tuvas stora intresse varit Formel 1. Hennes dröm är att bli ingenjör med inriktning mot Formel 1 bilar. I många år har vi alltså hört talats om de olika förarna och deras framgångar och motgångar. Vi andra är dock trots detta måttligt insatta. Därför beslutade vi oss för att köpa tredagarsbiljetter till Japans Grand Prix och det var, så här i efterhand, ett smart drag. Den första dagen träningskörde förarna på banan och Tuva lärde oss hur vi skulle känna igen bilarna (varför har förarna i samma team nästan identiska bilar?) och vilka förare som kör för vilka team. Dag nummer två var det också träning men även Qualifying där förarna tävlar om sina startpositioner. Nu fick vi lära oss mer om strategier, däckens hårdhet beroende på väglaget och vädret och de allmänna reglerna. Det innebär att vi fick betydligt mer behållning av själva tävlingsdagen.

Vi har, som sagt, följt Tuvas intresse hemma men det är en helt annan sak att få dela hennes intresse på plats!

Vi tre noviser hade dock lite svårt att bestämma oss för vem vi skulle heja på. Skulle vi vara strategiska och heja på hemmafavoriten Yuki Tsunoda som alla andra på läktarna hejade på? Eller skulle vi heja på Max Verstappen som vunnit otaliga gånger? Eller skulle vi heja på Valtteri Bottas som kommer från grannlandet Finland? Vi nordbor brukar ju heja på varandra. Eller skulle vi göra det lätt för oss och heja på Lando Norris som är Tuvas favorit?

Det slutade med att vi hejade på alla. Det fina med den japanska publiken är att de är enormt stöttande till alla förare och team. De är också väldigt kreativa i sitt sätt att visa vem/vilka de hejar på. Bara det är en stor del av att vara på plats! Stämningen och det otroligt välorganiserade eventet gjorde de tre dagarna till en njutning.

Vi bodde i Nagoya och pendlade varje dag till Suzuka. Det tog mellan tre och drygt fyra timmar enkel väg varje dag men det var faktiskt helt okej. Köerna rörde sig smidigt och stämningen var lugn och trevlig.

Framför den stora scenen var det enormt mycket folk när förarna skulle visa upp sig men även det var så bra organiserat. Publiken satt ner så att alla skulle kunna se och det var ingen trängsel eller stress. Fantastiskt!

Vi hade kanonplatser på läktaren med utsikt över den första kurvan efter start och den kurva där Albon och Ricciardo kraschade.

Vem som vann? Verstappen – så klart!

Vi har rest mycket och ibland blir vi lite blasé. Lite svårimponerade, liksom. Då är det en häftig känsla att komma till ett land/en plats där du ständigt fascineras av saker. Det kan vara små detaljer som att alla använder neutrala bokomslag på sina böcker när de läser i tunnelbanan för att inte visa vilka böcker de läser. Det kan vara de uppvärmda toalettsitsarna på offentliga toaletter. Det kan vara hur badrummet via högtalare talar om när badkaret är färdigfyllt för ett bad. Det finns så mycket att se och upptäcka här i Japan.

Naturligtvis har vi gjort många av de saker som förväntas när man kommer som turist till Japan. Vi har besökt Disney Sea (den enda Disneyparken i världen med vattentema), Tokyo SkyTree (även om det var för dåligt väder för att åka upp i toppen), vandrat genom de smala pittoreska gränderna där ramen serveras i små krypin och vi har bländats av neonskyltarna i centrum. Vi har sjungit karaoke, klappat katter på ett kattcafé, lärt oss mer om ninjor, besökt tempel och vandrat i bambuskogar. Vi har till och med tagit en guidad dagstur för att beskåda Mount Fuji ur olika vinklar. Vi kunde dock snabbt konstatera att den typen av guidad tur där man får 20 minuter för att ta foton här och 30 minuter för att ta foton där inte är vår stil. Vi var konstant stressade och irriterade. Vi klev på och av bussen otaliga gånger. Det var dessutom helmulet och regnade så vi såg mest moln och tusentals andra turister.

Just nu är det högtid för turism i Japan. Dels för att det är påsklov i stora delar av världen men framför allt för att de berömda körsbärsträden blommar. Vi har väntat och väntat och väntat och nu har äntligen träden slagit ut i sin fulla prakt! På bara någon dag gick det från sex graders värme till 20 grader.

Vi inledde vår vistelse i Japan med att bo inneboende hos en av Theréses före detta elever och hennes familj. Vi blev så väl omhändertagna och vi njöt varje sekund av att få vara en del av en familj och att vara i ett riktigt hem. Ungdomarna fick umgås med andra ungdomar och vi fick den bästa tänkbara introduktionen till Japan. Tack så oerhört mycket Honoka!

”Varför springer han?” frågar jag familjen när en kostymklädd herre springer förbi oss på gatan. När jag tittar närmare på folkmassan ser jag att det är många som springer – främst män i kostym och kvinnor i strama dräkter med högklackade skor men också en och annan barnfamilj. Plötsligt förstår jag. De har bråttom. Bråttom till jobb, till förskola, till tunnelbanan eller till tåget. Det slår mig att vi inte har sett en enda stressad person på månader i Syd- och Centralamerika. Inte en enda. Det är tänkvärt.