Martinique

Imorgon åker vi vidare från Martinique. Tror vi. Enligt resebyrån, som vi har bokat vår biljett genom, går vårt flyg den 11 mars. Enligt flygbolaget så går flyget imorgon. Vi har krånglat med detta i flera veckor utan att få något definitivt svar på vad som gäller. Resebyrån vill så klart inte utfärda några nya biljetter eftersom de hävdar att deras datum stämmer men flygbolaget har fixat nya biljetter åt oss och på dem står det den 10:e mars. Mycket förvirrande! OM flyget går i morgon så innebär det att vi förlorar en dag här på Martinique. Hade vi som de flesta andra turister här bara haft tio dagars semester så skulle en dag mindre slå hårt men vi känner oss inte stressade över det. Vi har haft underbara veckor i Karibien så en dag mer eller mindre gör inte så stor skillnad. Det samma gäller vädret. Det har regnat varje dag här och mest varit mulet hela tiden. Vi hör övriga turister klaga över att deras semestervecka blir förstörd men vi känner oss inte besvikna. Vi har fått mer solljus än de allra flesta svenskar denna vinter.

På Martinique har vi mest försökt att ta det lugnt. Vi har bott i samma lägenhet hela vistelsen. Den andra natten vaknade vi av att en vattenledning hade brustit i lägenheten ovanför (där hyresvärdarna bor) och att det rann in vatten genom vårt tak och längs väggarna! Vi fick torka vatten hela natten men det var värre för hyresvärdarna som hade en decimeter vatten på golvet i sin lägenhet när vi väckte dem.

”Vår” badplats under veckan – Plage du Bout.

Vi hade bara hyrbil de två första dagarna här. Den första dagen bilade vi runt till olika stränder. Mest tyckte vi om Les Anses-d’Arlet där det fanns en ”Underwater trail” det vill säga en vandringsled i vattnet där man kunde snorkla längs en led istället för att vandra. Vi såg stenfiskar, ålar och en drakfisk. Häftigt!

Den andra dagen åkte vi in till huvudstaden Fort de France för att lämna tillbaka bilen. Vi hade tänkt ta en färja tillbaka till vår ort, L’Anse Matin, men det var strejk och det slutade med att vi fick åka buss (tre olika) tillbaka och det tog fyra timmar!

Martinique är en fransk ö och här är segregationen väldigt tydlig. I byn där vi bor finns det nästan uteslutande fransmän och alla butiker ägs av fransmän. Den ursprungliga befolkningen bor mestadels i ruffare områden. På Martinique är också missnöjet med den franska närvaron tydlig och det är sprejat slagord som uppmuntrar motstånd på väggar och murar. Vi har under resan läst boken Homegoing av Yaa Gyasi som handlar av arvet av slavhandeln och koloniseringen. Läs den om ni har möjlighet!

Den viktigaste händelsen på Martinique är dock att vår älskade Tuva fyllt 18 år! Vi firade med långfrukost, bad i poolen, tårta, läsning under palmerna vid stranden och middag med drinkar på kvällen. En mycket lyckad dag!