”Jag kan flyga. Jag är inte rädd.”

Jag är flygrädd. På riktigt. Jag vet inte riktigt när jag blev flygrädd men det är något som har växt fram med åldern. Troligtvis har det med bristen på kontroll att göra.

När barnen var små så brukade jag och Stefan dra en vit lögn för dem om att det tyvärr inte fanns platser för oss alla att sitta tillsammans på flygen. Stefan satt således på ett ställe med barnen och jag för mig själv på ett annat. Allt för att barnen inte skulle uppfatta att jag var rädd.

Efter en långflygning är jag totalt utmattad för att jag har varit på helspänn i så många timmar. Jag skulle aldrig komma på tanken att sova eller dricka alkohol på en flygning för jag måste vara beredd om någonting skulle hända. Vid start kallsvettas jag något enormt och vid minsta turbulens är dödsångesten påträngande. På den korta flygningen mellan Danmark och Färöarna nu i sommar hann jag gråta en liten skvätt för att jag tycker att det är så känslomässigt jobbigt.

De senaste åren har jag suttit med övriga familjen på flygen och jag tror inte att barnen har märkt något. Jag är rätt bra på att spela teater och barn är bra på att distrahera. Jag är dock supernoga med att alla ska vara fastspända hela tiden och att man bara får gå på toa när det inte är någon kö.

Så hur ska det gå att åka jorden runt?

Jag bestämde mig för många år sedan att rädslan inte ska få hindra mig och det har den inte gjort men den har absolut gjort vissa resor mindre njutbara. Ett exempel är när Stefan och jag var på Samoaöarna. Medan vi var där började regnsäsongen och det regnade, åskade och stormade varje kväll. Under hela vistelsen gick jag och gruvade mig för hur vi skulle kunna flyga ut från ön. När det till slut var dags så var kvällen helt stilla och flygningen gick smärtfritt – med andra ord hade jag oroat mig helt i onödan och jag borde ha njutit mer av vistelsen än vad jag hade gjort.

Det kommer sannerligen att bli en utmaning att flyga jorden runt. Vi har inte bokat alla flygningar än men jag tror att det kommer att bli 15 totalt. En gång åkte jag tåg hela vägen till Peking (tog en vecka med Transsibiriska järnvägen från Moskva) för att slippa en långflygning. Denna gång är det dock flyg som gäller och med stöttning och förståelse från Stefan och med en rejäl skopa envishet så ska det nog gå!

Vad kostar rädsla?

Det finns faktiskt ett pris på hur mycket rädsla för det oväntade kostar. Resebolagen, flygbolagen, hyrbilsföretagen, hotellen, bankerna med flera har gjort en stor industri av att sälja försäkringar av alla dess slag. Man kan faktiskt nästan försäkra sig mot vad som helst. Det finns reseskydd, extra reseskydd, utökat reseskydd, extra utökat reseskydd, avbeställningsskydd, baggageskydd, förseningsskydd, id-skydd, olycksfallsförsäkringar med mera.

Stefan och jag har valt att lita på vår hemförsäkring vilken täcker de första 45 dagarna av vår resa och därefter har vi köpt till förlängd försäkring för resterande resdagar. I övrigt har vi sett till att betala flygbiljetterna med våra betalkort där avbeställningsskydd automatiskt ingår. Vi har alltså inte betalat något extra till flyg-/resebolagen för avbeställningsskydd.

Så vad kostar då vår rädsla? Totalt pris för 150 dagars resande via vår hemförsäkring är 7118 kronor.

 

Vaccinationer

Dags att gå igenom det här med vaccinationer!

Ikväll har vi varit inne i Örebro för att reda ut vad vi behöver på vår jorden runt resa. Eftersom vi alla redan har vaccinerat oss mot Hepatit A och B så kom vi relativt lindrigt undan. Tuva, Vilmer och Stefan fick vaccinera sig mot gula febern. Många länder kräver att man har ett speciellt intyg på att man har vaccinerat sig mot gula febern om man tidigare har rest i Afrika.  Jag har detta intyg sedan tidigare.

Alla fick vaccin mot  tyfoid och innan avresa blir det två doser Dukoral mot kolera och turistdiarré. Dukoralen var frivillig men eftersom vi har tyckt att den fungerat bra tidigare så valde vi att köra på den även denna gång. Framför allt har vi märkt att vi inte har varit magsjuka en enda gång sedan vi använde Dukoral år 2010 (ta i trä) och om det beror på Dukoralen eller på ren tur får vara osagt men vi tyckte att det var värt en chansning.

Stefan och jag fick dessutom fylla på våra vaccinationer mot stelkramp/kikhosta/difteri.

Under resan kommer vi även att äta Malarone (malariaprofylax) i Tanzania och på Borneo. Det är tabletter som ska ätas dagligen. Tidigare har jag testat den starkare varianten då man tar en tablett i veckan men eftersom jag fått biverkningar i form av hallucinationer, mardrömmar och sömnsvårigheter så vågar jag mig inte på den igen.

Vi har även varit i kontakt med barnens skolsköterska för att höra om det är någon vaccination som barnen behöver, enligt det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, innan vi reser men eftersom båda barnen vaccinerades mot mässling/påssjuka/röda hund i årskurs 2 så är det inget vi behöver komplettera med.

Kostnad? Totalt 5990 kronor och då har vi ännu inte hämtat ut vårt malariaprofylax. Malariaprofylaxet kostar totalt 3785 kr så vi får räkna med att det landar på nästan 10000 kronor. 

Uppoffringar…

Att resa kräver vissa uppoffringar också. Det kan ju inte bara vara glatt och bekvämt hela tiden. Till exempel kommer vi att leva mer spartanskt än vad vi är vana vid hemma i Kristinehamn. Möjligheten att ta en ordentlig dusch kommer att minska och därför har vi pratat om att vi eventuellt borde skaffa mer praktiska frisyrer inför resan. Tuva, som har längst hår av oss alla, tyckte att det lät spännande så hon sa genast ja.

Tuva med sitt lååånga hår. Vackert men inte helt lättskött.

Vilmer däremot var inte helt säker på att det var en bra idé. På en tidigare resa hade han helsnagg men det slutar ändå alltid med att han sparar ut till långt hår igen. Det är helt enkelt han.

Vilmer med snaggat hår i Grand Canyon, 2013.
Hårfagra barn.

Visst blev det bra!

Och så här nöjd blev Tuva med sin kortare frisyr. Vilmer däremot vill ”tänka lite mer” innan han klipper sig.

Vi håller traditionen vid liv

Ubud, Bali, Indonesien.

Långsamt, långsamt kommer vi vidare i vår planering. Det är nu klart att vi efter Bahrain far vidare till Sri Lanka och det är där vi planerar att hålla traditionen vid liv. När Stefan och jag åkte jorden runt förra gången fick vi besök av Stefans syster Maria och hennes man (då pojkvän) Simone och även på denna jorden runt resa kommer de och besöker oss tillsammans med sina barn. Maria har tidigare studerat i Sri Lanka så vi ser fram emot att få ta del av hennes kunskaper om landet!

Maria och Simone – tretton år yngre än idag…

Då, 2004, besökte vi Bali i Indonesien och Thailand och vi har många fina minnen som vi gärna tänker tillbaka på.

Det sägs att ”Not all who wander are lost” – men det var vi i alla fall… Någonstans på Bali, 2004.

Vår gemensamma resa avslutades i Thailand – fyra dagar innan tsunamin.

Railay Beach, Thailand, december 2004.

Sedan dess har vi hunnit med ytterligare två utlandssemestrar tillsammans. Båda gångerna har resan gått till Italien som är Simones hemland.

Rom, Italien, 2008.

 

Planering

 

Tuva och Vilmer har fått nog av gamla tempel och hittar istället på en lek med ekollon. Seoul, Sydkorea, 2012.
Tuva och Vilmer har fått nog av gamla tempel och hittar istället på en lek med ekollon. Seoul, Sydkorea, 2012.

 

 

Det krävs oerhört mycket planering inför en långresa. Varje dag diskuterar vi hur länge ska vi stanna på varje plats, vad finns det att se och göra där, hur mycket det kostar, om det ryms inom vår budget, om vi behöver vaccinationer eller visum, hur vi ska förflytta oss inom länderna och mellan länderna. Datum, biljetter, priser och boenden jämförs om och om igen. Det är svårt att sitta hemma i soffa och försöka avgöra hur många dagar det kan tänkas ta att ta sig från Kota Kinabalu till Kuching på Borneo. Vi läser om de olika resmålen i resemagasin, guideböcker och på nätet. Vi tycker om att vara förberedda men vill ändå ge utrymme för det spontana och så ska det så klart passa alla i familjen också!

 

Reseminnen

 

 

Stefan och jag har åkt jorden runt en gång tidigare. Det var år 2004 och jag sade upp mig från mitt jobb som lärare i Gimo (Hej alla gamla Gimo-elever!) för att under fyra månader se världen.  Det var en budgetresa där vi sov i sovsalar, åkte låååååånga sträckor i buss och njöt av vår ledighet i all enkelhet.

I helgen tittade jag och Stefan igenom bilderna från resan och  konstaterade att vi såg oförskämt rynkfria och obekymrade ut innan vi gifte oss och skaffade barn…