Kategori: Reseberättelser

Måste säga att tiden på Sri Lanka varit rätt omtumlande. Först inledde vi med tio dagars umgänge med släkt och arbetskollegor och det i sig var något av en kulturkrock för oss som vistats i vår resebubbla ett tag innan vi fick sällskap. Underbart trevligt och roligt men ack så intensivt!

Även avslutningen blev omtumlande i och med att Vilmer blev sjuk och vi inte kunde flyga vidare till Borneo på planerad dag. Vi har nu fått köpa helt nya biljetter (och de gamla fick vi inte tillbaka något för tyvärr) så förhoppningsvis ska vi komma iväg imorgon.

Sri Lanka har, precis som alla andra länder, både bra och dåliga sidor. Vi har inte uppskattat vårdslösheten i trafiken, de bitska myggorna som trots myggmedel i alla dess former och heltäckande kläder lyckats bita och vi har inte njutit av alla tids- och energikrävande missförstånd vi råkat ut för på grund av språkförbistringar. Vi har dock njutit av Sri Lankas fantastiska natur (vackra stränder, korallrev, berg, jordbrukslandskap och de frodiga skogarna), de många vilda djuren (ödlor, varaner, elefanter, apor, sköldpaddor, vattenbufflar, påfåglar, krokodiler m.m), läcker kryddstark mat, härligt varmt hav och Sri Lankas spännande kultur (en salig blandning av hinduism, buddhism, islam och kristendom) och historia.

Så vad blir det slutgiltiga omdömet?

Vilmer 7,5, Tuva 8, Therése 8 och Stefan 9 – vilket alltså blir 32,5/40.

Ibland är att resa som att åka berg och dalbana. Ena sekunden är man på toppen och allt är underbart och direkt efter är man låg och det mesta känns jobbigt. Igår hade vi en sådan dag. Morgonen började med att vi lämnade underbara Uppuveli där vi tagit våra morgonpromenader längs stranden, småpratat med fiskegubbarna, åkt tuktuk till fantastiska hinduiska tempel och snorklat, badat och lekt på stranden.

Färden gick till Sigiriya och Lion Rock. Lion Rock är en hög klippa mitt ute i ingenstans där en tokig kung byggde ett palats på bergets topp på 500-talet. För att bli kung murade han in sin egen pappa, den tidigare kungen, i en vägg varvid hans bror som borde ha efterträtt fadern flydde landet. Av rädsla för hämnd byggde den girige kungen sedan sitt palats på toppen av berget. Brodern återvände efter ett tag och tog tillbaka makten och palatset blev istället ett munkkloster och det var det fram till 1500-talet. Efter det föll det i glömska fram till det ”upptäcktes” av en vit medelålders man (ni vet väl att det bara är vita medelålders män som upptäcker länder, floder, djur och växter…?). Hur som helst så är det en fantastiskt plats att strosa omkring på. Det känns som att befinna sig i Indian Jones värld eller möjligtvis Tintins med tanke på berättelsen om galna kungar och hämnd. Efter strosandet kan den som önskar klättra upp på berget. Det är nätta 1300 trappsteg upp. Först är det stentrappor men sedan när det blir brantare ersätts dessa av hiskliga stålkonstruktioner som sick-sackar sig uppför bergsväggen. Ganska läskigt medan man klättrar men härligt när man kommit upp på toppen och ser resterna av det gamla palatset och utsikten. Ännu härligare är det när man kommit ned igen och på darriga ben kan konstatera att man inte behöver göra om det.

Efter Lion Rock åkte vi vidare till Negombo där vi skulle sova två nätter innan avresan mot Borneo. I bilen märker vi dock att Vilmer inte är OK. Han har hög feber, jätteont i öronen och är helt slut. Först tror vi att det är klättringen i värmen som är orsaken men när han bara blir sämre och sämre så förstår vi att det är något annat. Väl framme får vi lasta in oss i en tuktuk och åka till närmsta privata sjukhus. Vilmer har fått en kraftig öroninflammation och läkaren säger att vi inte kan flyga ut som beräknat. Det blir antibiotika och en mycket jobbig sömnlös natt med en ledsen Vilmer som har fruktansvärt ont i öronen. Idag har han sovit så gott som hela dagen och Stefan och jag  har försökt att boka om flygbiljetter och boenden men allt har krånglat så just nu ser det ut som vi får avboka flygresan i morgon bitti (utan att få några pengar tillbaka) och sedan köpa helt nya biljetter när Vilmer kan flyga igen. Detta innebär att våra planer för Borneo måste ändras men det är så det är att resa. Ibland är man på toppen och ibland är man långt nere.

Kollegorna är återigen igång och arbetar och barnens kusiner med föräldrar sitter nu på flyget tillbaka till Sverige.

Tio dagar fick vi sällskap och dessa tio dagar bara rusade förbi. Helt ärligt blev det lite si så där med läxläsningen under dessa dagar men med tanke på att det varit höstlov hemma i Sverige så kanske det går jämnt ut. Dessutom har vi under denna tid besökt både hinduiska och buddhistiska tempel, varit på safari, snorklat och besökt en sköldpaddspark och det är väl lärorikt om något. Idrott har det dock blivit en hel del av – dels vattengympa med Hanna, simskola med Vian och Balkis och slutligen lärde kusinerna Tuva och Vilmer hur man crawlar.

Nu återstår sex dagar i Sri Lanka och dessa dagar ska ägnas åt avkoppling, läxor, läsning och åt planering av vår fortsatta resa. Vi har nu rest i drygt sex veckor och så här långt har allt varit planerat hemifrån men framöver behöver vi lägga lite mer tid på att leta boenden, utflyktsmål och alternativa resrutter i länderna vi ska till. En inte allt för betungande syssla!

Vi har hittat ett toppenboende i Uppuveli på Sri Lankas nordöstra kust. Det är minst sagt lågsäsong och vi har stranden så gott som för oss själva. Hotellet har både pool och egen biosalong och kostar endast 240 kronor per natt för oss alla fyra. Ett riktigt kap med andra ord!

Vårt första boende i Uppuveli var mögligt, myggigt, hårt angripet av kackerlackor och saknade fönster. Vi stod bara ut en natt!

Monsunperioden har precis börjat men hittills har vi klarat oss undan rätt bra (ta i trä). Regnen är korta men intensiva. Nedan kommer ett kort på hur vår favoritrestaurang har löst vägen till toaletten nu i översvämningstider…

Jag har ju tidigare skrivit om att jag har världens bästa jobb och detta beror till stor del på att jag har så bra arbetskamrater. Fem av mina kollegor har alltså varit och hälsat på oss och ikväll tar de flyget hem till Sverige och den första snön. Det har varit intensiva dagar som har bjudit på många skratt, mycket kärlek, en hel del kurdiskt prutande och minnen för livet.

Vi inledde med strandhäng i Mirissa, åkte på elefantsafari i Udawalawe, njöt av de storslagna bergsvyerna i Ella (men njöt inte av de branta bergsvägarna och bristen på trafikvett), åkte tåg nästan sju timmar på en av världens vackraste tågsträckor mellan Ella och Kandy och slutligen besökte vi Temple of Tooth (där en tand från Buddha förvaras) och en lokal marknad.

Idag har vi tagit avsked av varandra och konstaterat att vi ses igen i mars. Vi andra, familjen Melfi och familjen Winqvist, har begett oss vidare till orten Trincomalee där vi välkomnades av monsunen. På vägen hit stannade vi till vid ett tempel i ett berg. Magiskt!

Nu har vi tillbringat tre intensiva dygn på Sri Lanka med Stefans syster med familj samt fem av Theréses arbetskollegor. Barnen är överförtjusta över att ha så många att leka och prata med och även vi vuxna njuter av sällskapet! Hittills har vi ”hunnit med” stränderna vid Mirissa i söder, elefantsafari i Udawalave (vi lämnade Mirissa vid tvåtiden på natten för att kunna vara med på morgonsafari i Uda redan vid 05.30) och så tagit oss vidare längs krokiga och branta vägar till Ella i bergen. Imorgon tar vi tåget mot Kandy (om den annonserade strejken inte bryter ut vid midnatt).