Jorden runt!

Wohoo! Nu är vi åter på svensk mark! Det innebär att vi faktiskt har gjort det – Vi har åkt jorden runt! 150 dagar! Tretton länder! 17 flygningar!

Nu ska vi förflytta oss den sista sträckan hem och där väntar våra egna goa sängar på oss. Lycka!

Nu är det dags för flyttfåglarna att flyga hem

Det är med vemod vi konstaterar att det är dags för oss flyttfåglar att flyga hem. Vardagen och dess plikter kallar men längst in i våra hjärtan sparar vi känslan av varm sand under våra fötterna, det enkla livet där allt vi behöver ryms i två ryggsäckar och lyckan över all obruten tid tillsammans. Så många minnen och så många skratt! ❤️

Florida – träskmarker och galen turism

Efter en lång, jobbig och alldeles för farlig resdag på Borneo fick barnen som kompensation önska sig något. De önskade då att vi skulle åka till någon av Disneyparkerna i Florida. Vi valde efter mycket överläggande Magic Kingdom som fokuserar på magin kring Disney och alla dess karaktärer.

Vi förstod att det skulle vara mycket folk där (vi har varit på Disneyland/Disneyworld två gånger tidigare – en gång i Californien och en gång i Hongkong) men kunde inte i vår vildaste fantasi föreställa oss SÅ mycket folk. Just nu är det Spring Break (vårlov) i USA och då fylls Florida av amerikanska turister från andra delstater. Vi tillbringade tolv timmar i parken och hann åka åtta karuseller. Totalt rör det sig om cirka 30 minuters åktid och 10 timmars köande på en dag.

Avslutningsshowen på kvällen var dock magisk och vi lämnade parken med en känsla av att vi trots allt köande hade haft en väldigt mysig dag.

I övrigt har veckorna i Florida bara rusat förbi. Vi har turistat runt med vår Nissan Altima och avverkat lite drygt 230 mil. Vi har kört genom stora träskmarker, genom ogästvänlig snårskog, längs de oändliga kusterna och genom trafiktäta storstäder. Florida är mer rufft än vad vi hade trott. Vi har sett otroligt många utslagna och hemlösa och många bostadsområden är allt annat än inbjudande. Sen finns även motsatsen – de enorma nöjesparkerna, lyxhotellen och de stora shoppingkomplexen med märkesvaror. Vi har lite svårt att bestämma oss för vad vi tycker om Florida som resmål. Vi förstår absolut varför många väljer att åka hit. Vädret är mycket behagligt så här på våren. Vi har haft mellan 22-34 grader hela tiden och mestadels soligt. Människorna är supertrevliga (även om vi inte alltid delar samma värderingar…) och det är lättrest med tanke på språk och mat. Vi har haft det riktigt gott här. Men. För oss budgetresenärer är det svidande dyrt. För oss fyra kostade inträdet till Universal Studios drygt 4000 kronor och till Magic Kingdom drygt 3800 kronor. Som tur är tycker vi alla om havregrynsgröt för det blir det till frukost ett bra tag framöver nu…

Tuva ger Florida åtta av tio poäng. Hon har uppskattat att få shoppa efter fem månaders köpstopp (vi har inte velat bära på onödig vikt) men hon tycker att det är för mycket folk överallt här. Vilmer ger Florida nio poäng. Han har verkligen gillat att leka på stränderna och att kolla efter alligatorer. Stefan och jag ger Florida 8,5 poäng var vilket totalt ger ett slutresultat på 34 av 40 poäng.

Raketuppskjutning!

Igår besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral och hade turen att få vara med när NASA skickade upp en raket i rymden! Otroligt häftigt att se en raketuppskjutning på nära håll och höra ljudet och känna vibrationerna i marken!

Vi tillbringade sju timmar vid centret och hann bara utforska en bråkdel av allt som fanns att titta på. Väldigt imponerande och mäktigt att se rymdfärjan Atlantis på nära håll, få röra vid en månsten och få träffa en astronaut som varit i rymden!

Semester!

Äntligen semester! Resan har hittills varit ett enda stort äventyr och det har varit skönt att få varva ned och bara njuta av att vara på semester här i Florida. En klok vän sa en gång att ”Antingen åker man på äventyr eller så åker man på semester” och visst är det så. Vi valde äventyr men veckorna här är vår semester. Vi har solat, badat, lekt på stranden, grillat, shoppat, spelat minigolf och njutit av att umgås med varandra. Vi har tagit långa promenader och unnat oss sovmorgon emellanåt. Vi har tittat på många solnedgångar och vi har letat efter (och hittat) delfiner och sjökor.

Fort Myers Beach
Vem behöver snö när sanden är vit och len och går att göra ”snöänglar” i?
Fort Myers Beach
I USA finns det helt fantastiska minigolfbanor med olika teman. 
Siesta Beach
Vi åkte till tre parker innan vi äntligen fick se en sjöko!
Clearwater Beach
Mååånga timmar har de här blötdjuren lekt i havet!
Och på stranden.
Lycka är att grilla i februari!
Livsnjutare!
Vi har till och med unnat oss en öl!

Från Fort Myers bilade vi, via Siesta Beach (den kanske vackraste stranden hittills med sin kritvita potatismjölsliknande sand) och Sarasota (med sina amishsamhällen), till Clearwater Beach och nu bor vi i Kissimmee utanför Orlando.

 

Orlando är nog mest känt för alla sina temaparker. Igår besökte vi Universal Studios. Vi tillbringade elva timmar i parken och i slutet var vi helt utmattade. Fötter och ryggar värkte och våra hjärnor längtade efter lugn och ro. Universal Studios är en fantastisk temapark med massor av häftiga åkturer för lite äldre barn. Många åkturer är i 4D och går i ett rasande tempo så det är många intryck som ska smältas. Bäst av allt var nog ändå den detaljrika Harry Potter världen. En häftig plats både för stora och små!

Universal Studios!
Harry Potter-världen! Draken sprutar riktig eld!
Vilmer och Stefan på väg nedför Rock it!
Den åkupplevelsen som vi gillade minst var Simpsons. Vi blev åksjuka av alla färger, hastigheten och ljudvolymen! 
Det finns gott om mysiga matställen i parken.
Universal by night. På kvällen hade de en Mardi Gras festival som barnen gillade.

Road trip igen!

Den tolfte februari landade vi i Miami, Florida, och påbörjade således jorden runt resans sista etapp. Här ska vi bila runt och titta på sånt turister tittar på och göra sådant turister gör.

Miami Beach
South Pointe Park – imponerande båtar!
Trygg vattenlek. På stranden hade vi sällskap av…
Portugisiska örlogsmaneter som är dödligt giftiga!

Hittills har vi förflyttat oss söderut från Miami längs östkusten ned till Key West. Där paddlade vi kajak i mangroven, förfärade oss över förödelsen efter stormen Irma och letade efter den finaste stranden.

På vägen ut till Key West åker man över 43 broar.
Fort Zachary Taylor State Park
Smathers Beach – vår favorit!
Smathers Beach
Läskigt att paddla på kanalerna bland mangroven eftersom det finns krokodiler i vattnen. Vi såg dock endast ödlor och krabbor.

Därefter vände vi norrut igen för att följa västkusten upp till Fort Myers. Längs vägen har vi kört genom Everglades National Park som är ett våtmarksområde mest känt för sina alligatorer. Vi tog en så kallad Air Boat Tour genom terrängen för att komma lite närmre naturen. Själva båtåkandet var kul men vi såg endast en ynka alligator.

Air Boat

Alligatorbäbis

En kramvänlig boa

Större lycka hade vi längs själva vägen (väg 41) genom parken där vi såg över 100 alligatorer som låg och gottade sig i solen precis bredvid vägen.

Vi stannade på många rastplatser längs vägen och över allt fanns det alligatorer! Här är en mamma med ungar!

Vi stannade på ett litet hak vid träskmarkerna och beställde grodlår och alligatornuggets. Det var verkligen ingen höjdare. Grodlåren smakade sumpfisk och alligatorköttet hade en konstig konsistens. Rekommenderas inte.

Alligatornuggets – Tuva tyckte faktiskt om det! Det gjorde inte vi andra.
STORA grodlår!
Grodlår – urk!

Imorgon ska vi börja utforska Fort Myers. Troligtvis blir det strandhäng för jag har åkt på en envis förkylning och behöver en slappardag. Vi hörs!

Fyra dagar i Guatemala

Vi hade inte planerat att åka till Guatemala men det finns en plats där som alltid har lockat oss och nu när ”vi ändå var så nära” passade vi på. För att ta oss till Guatemala var vi tvungna att tillbringa ett dygn i Belize City. Belize City kan vara den mest ocharmiga plats vi någonsin varit på – nedgånget, rörigt, högljutt och ovänligt. Från Belize City tog vi buss till Flores som är en liten by på en ö i en stor sjö bland de grönskande bergen i Guatemala. Vägen var smal och krokig och bussen fjädring var trasig så det var en gungig resa på 5,5 timmar. Härligt dock att få se så mycket av både Belize och Guatemala genom bussfönstret! Gränsövergången gick förvånansvärt smidigt även om själva gränsstationen var mycket rörig och oorganiserad.

Framme i Flores möttes vi av en fuktig intensiv värme och på kvällen drog ett oväder utan dess like in. Det REGNADE! Vattnet i sjön steg med en meter på 1,5 timme!!!

Första dagen i Flores strosade vi omkring bland de färgglada husen längs de kullerstensprydda gatorna.

På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en båttur runt sjön men vi hann knappt iväg innan ett nytt oväder drog in från ingenstans. Regnet och blåsten slog ut all elektricitet på ön så när vi kom tillbaka till vårt vandrarhem hade vi varken ljus eller vatten. I skenet av en fotogenlampa fick vi packa inför morgondagens så efterlängtade utflykt.

Klockan 03.30 gick vi upp för att ta bussen två timmar till Tikal. Vi anlände precis lagom till soluppgången. Tikal är Latinamerikas största nationalpark – ett regnskogsområde där bland annat jaguarer, tapirer och 600 fågelarter huserar. Tikal är dock mest känt för det enorma området med Maya-lämningar. Endast 30% av ruinerna, pyramiderna och templen i Tikal har röjts fram av arkeologer och vetenskapsmän. Enbart ”Jaguarens tempel” tog 15 år (!!!) att röja fram. Överallt i djungeln finns pyramidformade kullar. En magisk plats att strosa omkring på!

Mest magiskt var ändå att sitta på toppen av Templo IV, sjuttio meter upp, och blicka ut över den oändliga regnskogen och över de andra templen som sticker upp som statyer ur grönskan. Medan vi satt där, helt själva, såg vi tukaner svepa mellan trädtopparna och vi hörde vrålaporna ropa till varandra. Kan det bli bättre? Senare såg vi både spindelapor och vrålapor på nära håll.

Dagen efter gav vi oss på den galna återresan till Belize City – samma väg, samma buss, samma chaufför. Enda skillnaden var att air-conen var trasig denna gång.

I Belize City ville vi verkligen inte stanna så vi tog första bästa färja tillbaka till ön Caye Caulker. Här tyckte de att vi var galna – Vem åket tur och retur Guatemala på fyra dagar? Vi tydligen. Nu blir det att njuuuta av lugnet innan vi imorgon åter tar färjan till Belize City för att flyga vidare till Florida.

Det är svårt att ge Belize ett omdöme eftersom vi älskar Caye Caulker men avskyr Belize City. Den karibiska känslan och närheten till natur och djurliv på Caye Caulker är fantastisk. Nämnas bör dock att Belize är ett dyrt land med tanke på standarden. Vårt slutomdöme blir 32,5 poäng av 40 (Tuva och Vilmer ger 8,5 var, Therése 8 och Stefan 7,5).

Vår vistelse i Guatemala får 35 av 40 (9 av Tuva och Vilmer och 8,5 av Stefan och Therése). Det höga omdömet beror på att vi möttes av en sådan värme i Guatemala. Människorna var otroligt trevliga och hjälpsamma, landskapet vackert och det är svårt att toppa dagen vid Tikal!

Saker vi saknar

Jag, Therése, har svårt att sova på nya platser. Det är en mycket dålig egenskap när man reser jorden runt. Övriga familjen sover som stockar överallt – på flyg, i bussar, under bilresor, i vänthallar, i hårda sängar och i mjuka sängar. Oftast delar vi säng i olika konstellationer, ibland sover någon/några av oss på madrasser på golvet och ibland i bäddsoffor eller våningssängar. Själv ligger jag alltid vaken och lyssnar på alla främmande ljud (gatusorlet, hundar som skäller, tuppar som gal, fläktar som gnisslar, fågelkvitter, bilar, pumpar som slår på och av, dörrar som slår, polisbilar som rycker ut m.m m.m). Med vår budget är det sällan de mest bekväma platserna vi sover på. Jag ligger alltså vaken och vaktar (en egenskap som förvärrades efter hotellbranden i Abu Dhabi).  Oftast sover jag bara 3-4 timmar. I natt, på resans boende nummer 46, kom jag på mig själv att tänka ”Vad skönt det ska bli att komma hem och få sova i min egen säng”.

Ingen i familjen har någon hemlängtan än så jag blev förvånad själv över min tanke. När vi sedan satt på bussen genom Belize på väg in i Guatemala frågade jag de andra om det är något de saknar/längtar efter där hemma nu när vi varit på resande fot i fyra månader.

Vi kom fram till följande lista:

  1. Våra sängar (stod högt upp på listan)
  2. Att inte dela täcke med någon (det är ett ständigt krig om täcket)
  3. Vår egen toalett (uj, så många icke-mysiga toaletter vi har hunnit nyttja. Toaletten här på bussen är ingen höjdare)
  4. Vår dusch (där det alltid finns varmvatten, vattentryck och rena handdukar)
  5. Släkten
  6. Vännerna
  7. Husdjuren
  8. Mjölk (eller svenska smaker generellt)
  9. Morfars stuvade makaroner
  10. De egna leksakerna (vi har endast med en boll, en kortlek och Yatzy)
  11. En myskväll i TV-soffan (vi har bara tittat på TV kanske fem gånger på resan)
  12. Möjligheten att vara kunna vara ifred (här umgås vi 24 timmar om dygnet och har gjort det i drygt 120 dagar).
  13. Lite nya kläder att ta på sig skulle sitta fint

     

 

 

 

 

Belize

Belize är ett litet land i Latinamerika med knappt 400000 invånare. Belize har tidigare varit en brittisk koloni och gick då under namnet Brittiska Honduras. Språket är med andra ord engelska även om många här även talar spanska eller kreol.

Vår lilla stuga på södra Caye Caulkers nordspets.

Vårt utomhuskök – inte så snyggt men mycket praktiskt!

Vi valde att åka in i Belize med färja från den mexikanska gränsstaden Chetumal. Vi förväntade oss en stökig och kriminell stad (som många gränsstäder är) men möttes av den mest lugna och sömniga staden på hela vår resa.

Gränsstaden Chetumal – vi var så gott som de enda turisterna där till vår stora förvåning.

Färjan över till San Pedro på ön Ambergris Caye (eller Isla Bonita som den är mer känd som) tog 90 minuter och gick över förväntan. Vi hade läst mardrömsrecensioner om båtarna och tullpersonalen men allt gick hur smidigt som helst. Barnen tyckte att det var coolt när militärer med knarkhundar gick igenom båten och allt bagage.

Färjorna som går mellan öarna är riktigt fina och moderna.

Vi stannade i fyra nätter i San Pedro och det blev ingen riktig favorit trots vår otroliga dag då vi snorklade med hajar och stingrockor (som Vilmer skrivit om tidigare), att vi fick träffa vår älskade Annica som vi saknat så och trots att vi testade paddle board och paddlade kanot. Vädret ville helt enkelt inte riktigt samarbeta. Det regnade och stormade mest hela tiden.

En semesterort i regn är inte så kul.
Att paddla genomskinlig kanot över reven var en höjdare!
Paddle board – betydligt svårare än det ser ut.

Ovädren kommer snabbt över öarna!

Från San Pedro tog vi färja 30 minuter till ön Caye Caulker som är en liten bilfri ö med karibisk känsla. Där spelas reagge överallt och rastafarikulturen genomsyrar vardagslivet på ön. ”Go slow” är mottot på ön. På Caye Caulker kände vi oss genast hemma och så fort solen kom fram njöt vi av det turkosblå vattnet och värmen. Öarna utanför Belize är atollöar som huvudsakligen består av mangrove så det är ont om stränder men vad gör det när vattnet är härligt varmt och klart. Från bryggorna har vi sett massor av coola fiskar och till och med en saltvattenskrokodil.

Hungriga pelikaner väntar på resterna när mannen rensar fisk.
Färgglada hus på Caye Caulker.
Eftersom det inte finns några bilar på Caye Caulker så är de vita sandgatorna oftast tomma.

Grillad hummer – så lyxigt och gott!
Gungor i baren!
Lazy Lizard vid The Split på Caye Caulker – kombinerad bar och bad!

Ytterligare en bar i vattnet – SipNDip.

Vår absoluta favoritplats blev Koko King Beach som man måste åka vattentaxi till. Helt fantastiskt vackert! Ett verkligt paradis!

Gungor vid piren på Koko King Beach.
När man är en morgonpigg familj så kan man ta båten som personalen tar ut till Koko King då får man lyxen att ha hela stället för sig själv i några timmar!

Nu har vi dock lämnat sköna Caye Caulker och tagit färjan 45 minuter in till Belize City på fastlandet. Vi kom på att vi ville göra en spontanutflykt till Guatemala så imorgon bitti sätter vi oss på den (förhoppningsvis) fem timmar långa bussresan till Flores.