Kategori: Tanzania

Så, innan vi ger vårt slutgiltiga omdöme om Tanzania så tänkte vi kort berätta vad vi gjort sedan sist.

En morgon gick vi upp 04.45 för att bege oss till orten Kizimkazi. Precis vid soluppgången åkte vi ut med en liten motorbåt på havet. Efter cirka en halvtimme dök de efterlängtade delfinerna upp intill båten och vi kastade oss i vattnet för att snorkla med dem. Vilken upplevelse! Och vilka modiga barn! Det är inte lätt att snorkla på ett vågigt hav men Tuva och Vilmer var stormförtjusta!

En annan dag besökte vi Pingwe där restaurangen The Rock ligger på en klippa ute i vattnet.

Nu har vi tagit färjan över till fastlandet och storstaden Dar es Salam. Här har vi träffat min gamla vän Godfrey och imorgon går flyget vidare till Abu Dhabi.

Och så till omdömet! På en skala mellan 0-10 får Tanzania som turistmål en nia av Tuva, en nia av Vilmer, en nia av en mycket partisk Therése och en nia av Stefan. Totalt blir betyget alltså 36 av 40.

Motivering: Ett fantastiskt land som kan stoltsera med Afrikas högsta berg Kilimanjaro, safari och kritvita stränder. Detta i kombination med god mat, härlig musik, vänlighet och att det är lättrest ger ett högt betyg. Det som är negativt är att det är dyrt med ”turistaktiviter” (safari, utflykter) och alla bitska insekter.

Tips och råd inför en resa till Tanzania:

1. Boka safari med ett lokalt bolag. Kostnaden blir då en fjärdedel av vad det kostar om man bokar med något reseföretag i Sverige. Vi åkte med King of Kilimanjaro och vi var supernöjda med vår chaufför Sherema, vår kock Aiwar, upplägget och med chefen Satiels bemötande.

2. I området kring Arusha-Kilimanjaro tog vi hjälp av vår nyvunne vän David som driver DD Care. Han hämtar och skjutsar till och från flygplatserna, hjälper till med bokningar och kan även hämta och skjutsa till de närmsta nationalparkerna för en anspråkslös summa.  Han är punktlig, pålitlig och noggrann!

3. På vår safari hade vi skor, strumpor, långbyxor och skjortor på oss trots värmen. Detta beror på att det finns tse tse-flugor i Tarangire och vid Lake Manyara. 2000 blev jag biten av tse tse-flugor under en safari och fick uppsöka sjukhus. Jag var sängliggande i hög feber i fem dagar och eftersom jag då var själv kände jag mig väldigt ynklig. Den känslan ville jag att vi inte skulle behöva uppleva denna gång.

Skjortor är, även vid andra tillfällen ett perfekt reseplagg, då de är  luftiga, skyddar mot solen och insekter och torkar snabbt vid tvätt.

4. Alla aktiviteter som rör wazungo (oss västerlänningar) betalas i US Dollar. Det är ont om ATM maskiner utanför storstäderna så det gäller att se till att man har tillräckligt med kontanter innan man åker till exempelvis Zanzibar.

5. Tanzania är kristet och muslimskt land medan Zanzibar huvudsakligen är muslimsk. Respektera kulturen när du går in i till exempel en by och klä på dig kläder. Det gör det behagligare för alla parter. Badkläder på stranden är inget problem. Det är förbjudet med niqab vid statligt ägda platser.

6. Stefan tipsar om att det underlättar att ha en fru som förstår swahili. Skämt åsido – att lära in hälsningsfraserna är till stor nytta. På Zanzibar används även arabiska hälsningsfraser.

7. Östafrika har sitt eget system för att ange tid. Klockan 06 på morgonen (när solen går upp) är klockan 0. När man i Tanzania säger klockan två menar man alltså klockan 08 (två timmar efter solen gått upp).

8. Om någon uppskattar hur lång tid det tar att köra en sträcka så dubbla den tiden så kommer man närmare verkligheten. Trots att avstånden ofta inte är så stora så tar det fruktansvärt lång tid pga poliskontroller, farthinder eller skruttiga vägar.

9. Lyssna alltid på din mamma! Min mamma har alltid sagt att man aldrig ska ta en massage på stranden eftersom de som erbjuder massagen saknar kunskaper om detta. Gissa vem som har ont överallt idag och är full av blåmärken?

Oj, vad det har regnat sedan sist!!! Dag ut och dag in. Regn. Det finns inget så tråkigt som en badort i regn. Jo, kanske förresten, en badort i regn utan elektricitet. Utan elektricitet inget ljus och här blir det becksvart klockan 18 och då kommer alla illvilliga insekter fram. Igår var det visst Tuva och jag som var insekternas kvällsmat. Vi fick ett 20-tal bett var…

Nu har vi förflyttat oss längs översvämmade vägar till Jambiani på Zanzibars sydöstra kust. Jag ville ju se lite mer av det ”äkta” Zanzibar och detta är den fattigaste och minst utvecklade delen av ön. Med andra ord har vi egentligen ingen rätt att klaga över utebliven elektricitet. Problemet är dock att pumparna till vattnet inte funkar vid strömavbrott så vi kan inte skölja av oss. Har inte duschat på tre dagar nu. Vi har varit i Tanzania i dryga två veckor och vi är så skitiga! Det spelar ingen roll hur mycket vi tvättar – dammet från Arusha och safarin, fukten från Zanzibar och sanden och saltet tycks ha grott sig fast. Det ser ut som om vi har backpackat i flera månader redan! Ser fram emot vår lägenhet i Bahrain där vi kommer ha tvättmaskin – då ska vi bli rena igen – men det är ju ett tag kvar innan vi kommer dit.

I Jambiani finns det inget att göra. Vi går lite på stranden mellan skurarna, fångar krabbor och bygger krabbhotell åt dem, tar en läsk på den lokala reaggebaren (som inte har några andra kunder än oss) eller läser och gör läxor. En stor kontrast mot Nungwi där det vimlade av turister, försäljare och restauranger.

I Nungwi besökte vi en sköldpaddspark som är till för att skydda havssköldpaddor. Parken betalar lokalbefolkningen en summa pengar om de visar var sköldpaddshonorna lagt sina ägg. Äggen samlas sedan in och kläcks i parken. När ungarna är några veckor gamla släpps de sedan ut på samma strand som där äggen plockats. Chansen att ungarna klarar sig då är avsevärt högre än om de kläckts direkt på stranden. De minsta ungarna vi såg var bara tio dagar gamla. Det fanns även större sköldpaddor som räddats från fiskenät. De fick vi mata med sjögräs. En toppendag för barnen!

I Nungwi besökte vi även Cholos – baren där jag extraknäckte när jag var på Zanzibar senast. Naturligtvis beställde jag en Amarula med is. Att en smak kan väcka så många minnen!

Sista dagen i Nungwi lyckades Stefan bryta en tå mot en sten i vattnet när han snorklade. Som tur är har vi inte använt skor sedan vi kom till Zanzibar så det går rätt bra med läkningen.

På vägen till Jambiani stannade vi i Jozani Forest där det finns Red Colombus-apor. Vi fick en guidad tur genom regnskogen (som består av bland annat eukalyptusträd och röd mahogny) och aporna klättrade obekymrat omkring i träden över oss. Lite för obekymrat! Helt plötsligt blev regnet varmt – en apa kissade på oss! Jag har försökt övertyga barnen om att det blir en rolig historia senare (precis som pappa Rudolf gör i Sune på bilsemester). Tuva och Vilmer har inte blivit övertygade än. Vid Jozani Forest besökte vi även ett mangroveträsk och tittade på färgglada krabbor.

Det var med vemod vi lämnade Marangu för en natt i den tämligen ogästvänliga, röriga, varma storstaden Arusha. Intrycket blev ju inte direkt bättre av att vi inte lyckades hitta hotellet som vi bokat via Booking. I en och en halv timme letade vi innan vi hittade rätt byggnad men det visade sig att hotellet stängt för två år sedan. Snopet! Återstår att se om vi blivit blåsta på några pengar. Vi tog sedan första B&B vi hittade och det var helt OK och vi kunde äntligen duscha ordentligt för första gången på en vecka!

Från Arusha gick flyget som skulle ta oss vidare till Zanzibar. Om du är det minsta flygrädd och vill utmana din rädsla så är inrikesflyg i Tanzania med ett lokalt flygbolag att rekommendera. En riktig prövning kan jag lova!

Väl på Zanzibar gick färden upp till norra delen av ön och byn Nungwi. Här har jag tidigare extraknäckt som bartender samt författat mina C- och D-uppsatser i pedagogik (liggandes i en solstol under ett bastparasoll). Detta var på den tiden då jag hade rastahår och sov i tält på stranden… Jag har alltså en alldeles speciell relation till Nungwi så besvikelsen var enorm när vi kom fram och upptäckte att byn växt sig till ett enormt turistjippomonster. Om man inte varit här innan restaurangerna låg vägg i vägg, innan strandförsäljarna  fanns, innan barerna spelade amerikansk pop, innan alla palmerna tagits ned för att ge plats för fler hotell DÅ är nog Nungwi en helt underbar plats – ett riktigt paradis! Sanden är kritvit och len, vattnet ljummet och turkosblått, maten fantastisk, vädret behagligt och byggnaderna charmigt byggda på pålar och med basttak men jag saknar den avslappnade stämningen, avskildheten från omvärlden, reaggen och hängmattorna.

Den allra första dagen tog vi en långpromenad längs stranden tills hotellen tog slut och fiskebåtarna tog vid och där fann jag mitt gamla Zanzibar – på en liten bar där palmerna fortfarande fanns kvar, där hängmattorna var uppspända mellan träden i skuggan och där Haile Selassie fortfarande var husguden. Barkillen lärde barnen att gå på lina och för en liten liten stund kände jag mig hemma igen.

Nu har vi tillbringat tre nätter i mitt älskade Marangu. Här undervisade jag som lärare 2000 och 2001. Det var genom Uppsala Universitet och SIDA som jag fick den möjligheten. Ända sedan dess har jag längtat tillbaka och tänkt att så fort barnen blir tillräckligt stora ska jag visa dem min oas på jorden.

Resan hit från Lake Manyara var skitjobbig. Vi satt sex timmar i sträck i en varm, trång, dammig bil utan air-condition. Barnen höll humöret uppe med ”Sten-sax-påse”. Det hann bli många omgångar.

Vi bor i ”mitt” gamla hus och jag sover i ”mitt” gamla rum. Allt är sig likt om än något mer slitet. Vi duschar genom att skopa kallvatten över oss och toaletten (en gång värdig en president – på riktigt! Han var här och valtalade och lånade ”vårt” hus och toalett) har ersatts av en håltoalett i golvet. Otroligt nog har inte barnen klagat en enda gång över omständigheterna trots nattligt sällskap av både kackerlackor, syrsor och myror.

Maten är lika speciell som jag minns den (kokbanan i alla olika varianter som finns) men det är också en del av tjusningen. Det väcker många minnen.

Älskar de ljumma kvällarna, utsikten över Kilimanjaros topp (byn ligger på Kilimanjaros sluttning), det bördiga landskapet, de traditionella chagga-husen, leendena och den stjärnspäckade natthimmelen.

Vi bor på TTC (Teacher Training College) där jag gav klasser mitt andra år här. Av all personal jag lärde känna för 16 år sedan finns endast Miss Juliette (numera Madame Juliette) och Mr. Kwai kvar. Vi har även besökt Darajani Secondary School där jag undervisade under mina båda år här. Eftersom byn har  tiodubblats sedan jag var här sist så har skolområdet växt väldigt men ”mitt” gamla klassrum och personalrummet har inte ändrats alls.

Vi har även hunnit gosa, sjunga och leka med barnen i primary school. Tuva och Vilmer blev helt uppslukade av alla barn som ville hålla handen, kramas och sitta i knä!

Ena eftermiddagen gav jag mig sjutton på att jag skulle hitta vägen genom djungeln till ett vattenfall som jag och mina vänner brukade gå till efter skoldagens slut (Minns du, Anna?). Vi kom rätt, till slut, men innan dess hann vi stöta på mycket förvånade jordbrukare mitt ute i snårskogen. De var väldigt välkomnande och jag märker att min swahili långsamt börjar komma tillbaka! Det dyker upp ord i minnet hela tiden!

En annan dag besökte vi Kilimanjaro National Park och vandrade sedan de två timmarna hem till Marangu. Det är oerhört vackert på sluttningarna med all grönska, alla blommor och morgondimman. Vart man än går på Kili så är det antingen uppför eller nedför så nu har vi alla träningsvärk i rumpor och vader!

Som tur är verkar Stefan och barnen också se det fantastiska med Marangu Mtoni men nu är det dags att dra vidare till nästa plats som också har en speciell plats i mitt hjärta – Zanzibar!

Nu har vi besökt fyra olika skolor och barnen har fått känna på hur det är att vara kändisar!

En fantastisk och lärorik dag på alla sätt och vis! Fler bilder kommer på vår Facebook-sida Cirkus Winqvist.
Imorgon är det dags att dra på safari! Tack Anette och Robert för lånet av ert underbara hus!

Det var en lång resa hit. Flyg nummer ett var inga problem och inte heller flyg nummer två de första timmarna men sen, de tre sista timmarna, gick piloten ut med turbulensvarning och oj vad det hoppade! Tuva, Vilmer och Stefan sov sig igenom det hela men inte jag. Landade klockan 01.30 på Kilimanjaro AirPort och efter en varm och segdragen passkontroll så var det dags för bilresan till vårt boende. Vi blev hämtade av DD, en trevlig och gladmynt herre, som körde oss till Ngambetoni genom den becksvarta afrikanska natten. Vid 03-tiden blev vi stoppade av poliser och det var lite läskigt men när de såg att vi var turister släpptes vi vidare. Vi var framme vid huset där vi ska tillbringa våra första fyra nätter först klockan 04.00. Oj, vad vi var trötta! Det är bara en timmes tidsskillnad mellan Sverige och Tanzania så vi behöver inte bli jet-leggade i alla fall.

Huset har vi fått låna av en svensk familj som vi egentligen inte känner så väl. Jag har bara träffat frun vid ett tillfälle i två timmar så vi är oerhört tacksamma för den överväldigande gästfriheten och för förtroendet de har visat oss. Det är inte alla som skulle låna ut sitt hus till okända personer!

Det fina tegelhuset ligger på en kulle i Ngambetoni i utkanten av Arusha och har en underbar utsikt över Mt Meru och kullarna runt omkring. Första dagen tillbringade vi endast i närområdet. Vi satt på altanen och försökte vänja oss vid värmen (32 grader i skuggan). Det är oerhört torrt här och det var längesen det regnade men vi hade turen att få uppleva både ett rejält åskväder och en regnskur redan den första eftermiddagen. Mäktigt!

Torkan har gjort så att jorden dammar enormt mycket så efter våra promenader i området så har våra sandaler bytt färg till jordbruna.

Barnen, och de vuxna med för den delen, i området är mycket nyfikna på oss och vill gärna träna sin engelska på oss. De är också mycket fascinerade av Tuvas blåa ögon.

Det blev en tidig kväll igårkväll men vi hann stå en stund i trädgården i mörkret och titta på alla stjärnor, åskvädret i horisonten och lyssna på alla nya ljud. Så mysigt!

Vaknade nyss av ljudet av en ibisfågel. Det finns otroligt många olika fågelarter här och de tycks försöka överglänsa varandra i färgprakt! Vilmer har ägnat timmar åt att titta på fåglar och slå upp dem i en fågelbok.

Idag blir det en tur till Arusha för att  handla mat och för försöka hitta wi-fi och om vi lyckas så kommer ni snart ha tillgång till detta inlägg!