Igår började Tuva och Vilmer skolan igen efter att ha varit lediga i drygt fjorton månader! Ovant men faktiskt lite skönt med rutiner igen. De har lärt sig så otroligt mycket under vår resa men kanske inte direkt det som skolan lär ut. Vi säger inte att det ena sättet är bättre än det andra utan konstaterar bara att det finns många vägar till kunskap!
Therése försökte en gång dreja i lera. Det blev en vind bucklig tekopp. Stefan kan inte ens rita en streckgubbe. Att vi tillsammans har lyckats skapa något så vackert som du, Tuva, är ett under! Vi är så stolta över den fina person du är. Älskar dig omlott – ”flera varv runtom liksom”.
Stort grattis på 18-årsdagen!
All kärlek från dina föredetta vårdnadshavare (aka mamma och pappa)
Gott Nytt År!
Så börjar lugnet äntligen lägga sig. Huset är städat, kyl och frys är tömda, tvättkorgen är tom och sängarna renbäddade, gräsmattan är klippt och alla bär och äpplen är skördade, fönstren är putsade, bilen är såld, alla avsked är ”avklarade” och väskorna står färdigpackade. Ikväll blir det dill och gräslökschips framför TV:n.
Vi är REDO!
Idag har vi firat Stefans 44-årsdag OCH att det är exakt en månad till avfärd! Självklart firade vi med en piñata!
Så har jullugnet lagt sig över Cirkus Winqvist. Alla köttbullar är rullade, knäcken kokad, julklapparna inslagna, granen klädd och hemmet pyntat med souvenirer från hela världen. I bokhyllan står det handsnidade träaltaret från Paraguay bredvid ståltrådsängeln från Sydafrika.
I granen samsas dekorationer från Taiwan, Förenade Arab Emiraten, USA…
Det är en härlig blandning av kulturer och minnen som finns utspridda i vårt hus. Bland hyacinterna på köksbänken vilar den färgglada minikrubban från Mexiko. Vart vi än vänder oss påminns om våra tidigare äventyr. Våra äventyr som vi har upplevt tillsammans. Tid vi har haft som familj. För oss är tiden tillsammans det viktigaste så i år lägger vi tiden på att läsa böcker tillsammans, pyssla tillsammans, leka i snön tillsammans, ta promenader tillsammans och titta på julfilmer tillsammans. Är det något som vår resa runt jorden lärde oss så är det att tiden tillsammans är värdefull och att det finns alldeles för lite av den varan i vardagen.
Kom ihåg att julen till stor del blir det vi gör den till! Cirkus Winqvist önskar er alla en riktigt god jul!
Midsommar var din högtid, Stina! Blomsterkransar och jordgubbstårta. Västgötaslätten i sin fulla prakt.
Idag skulle du ha fyllt 100 år och vi vet hur mycket du såg fram emot den dagen men nu får du fira med Anna, Nils och Simon istället.
Vi besökte din grav igår och den var så fint pyntad! Vi satte en dekorationsfjäril vid din sten för det är med kärlek vi minns den vackra fjärilen som var med oss på din begravning i oktober.
Vi älskar och saknar dig!
Nu har det varit många veckor av tystnad från Cirkus Winqvist och många undrar vart vi egentligen har tagit vägen. Sanningen är att vi är precis här – i vardagslivet – och försöker hitta tillbaka till en vanlig vardag.
Det är svårt att komma hem. Det spelar ingen roll hur mycket man älskar sitt jobb, sitt hus eller sina fritidsaktivteter. Det ÄR svårt att komma hem. Jag vill inte provocera er som varit hemma hela tiden och jag VET att vi har haft det oförskämt bra på vår resa och att jag inte har rätt att klaga men det är faktum. Det är svårt. Man har förändrats som person men allt annat är precis som vanligt och nu ska den nya personen passa in i de gamla mönstren.
Stefan och jag har varit på långresor tidigare och vet att tomhetskänslan, som kommer efter några veckor efter att man har kommit hem, påminner om en sorts depression. Inte en becksvart tung depression utan mer en utmattande orkeslös sådan. Kanske är det först då man har landat helt och hjärnan börjar bearbeta allt man har sett och upplevt?
Tuva och jag har haft en hel del mardrömmar på sista tiden. Under resan drömde vi inte alls men nu går hjärnan på högvarv på nätterna. Vi drömmer om olyckor, dödsfall och missade tider. Detta har gjort att vi har börjat prata om incidenterna, som vi råkade ut för under resan, igen och vi blir förvånade över att de fortfarande berör så mycket. Under resan tyckte vi att vi bearbetade allt hemskt eller farligt som hände direkt och att vi sedan släppte det och fortsatte vidare till nästa resmål eller utflykt men nu inser vi att de ligger kvar precis under ytan.
Jag arbetar bland annat som samordnare mot Skolverket och förra veckan skulle jag prata om vår resa inför de andra samordnarna i Värmland. Till min stora förvåning (och åhörarnas) började jag gråta när jag skulle berätta om missilhotet på Hawaii. Jag hade ingen aning om att det skulle väcka de känslorna hos mig. Med andra ord har vi en hel del att bearbeta och anpassa oss till och det är därför det har varit så tyst från vår sida.
Idag begravdes vår älskade gammelfarmor Stina. Det var en vacker ceremoni där solstrålarna letade sig in genom kyrkfönstren och värmde oss alla. Utanför visade den västgötska slätten upp sig från sin bästa sida med höstfärgade alléer, trumpetande tranor och Kinnekulle vid horisonten.
Vid gravsättningen landade en fjäril på blommorna på kistan för en sekund och fladdrade sedan vidare. Samma vackra amiralfjäril visade sig sedan för oss vid flera tillfällen under dagen trots den höstkyliga luften.
Jag hoppas och tror att det var en hälsning från dig, Stina! Alltid älskad – aldrig glömd!
Många säger: ”Det måste vara skönt att komma ifrån jobbet ett tag!” men faktum är att jag älskar mitt jobb! Jag har förmånen att jobba med två av mina intressen – kulturmöten och utbildning. Varje dag lär jag mig något nytt av mina underbara kollegor, av eleverna eller av elevernas vårdnadshavare. Varje dag!
Idag hade min personal ordnat en avskedsfika och det kändes faktiskt lite vemodigt att säga adjö. Fem av dem kommer dock och hälsar på oss i Sri Lanka! Vilken vecka det kommer bli!
Sri Lanka, Baby!
Cirkus Winqvist On Tour 