Cirkus Winqvist On Tour

Uj, vad vi har ätit nachos under våra två veckor i Mexiko! Nachos, tacos, burritos, fajitas, guacamole, chorizo, churros och så ännu lite mer nachos.

Trots den goda maten, de underbara stränderna i Tulum och våra fantastiska äventyr bland mayaruiner och cenoter (slukhålssjöar) så har Mexiko ändå inte lyckats bli någon riktig favorit för oss.

Trots landets låga prisläge är det otroligt dyrt för turister här och vi misstänker att det Mexiko som turisterna ser har väldigt lite med det riktiga Mexiko att göra. Om vi skulle kunna göra om vår resa här så skulle vi ha hoppat över Playa del Carmen helt, hyrt bil från första dagen och sedan åkt till mindre orter längs Yucatánhalvöns sydkust för att njuta av de varmvita stränderna, det turkosblå vattnet och alla coola cenoter och mayaruiner.

Nedan: Grand Cenote där vi snorklade med sötvattenssköldpsddor.

Mayaruinerna i Cobá där vi klättrade upp på Mexikos högsta pyramid.

På turistorterna förtas det hela lite av girigheten efter pengar. Det tillkommer dolda skatter och avgifter på ALLT så det blir ett himla tjafsande om pengar vid varje betalning och det är tröttsamt. Tröttsamt också att taxibilarna inte kör på taxameter utan att man måste förhandla priset varje gång man ska åka någonstans. Det tar så mycket onödig tid och energi.

Stefan och Tuva ger Mexiko sju poäng var. Vilmer och jag ger Mexiko åtta poäng var eftersom vi tycker att våra utflykter till cenoterna och mayaruinerna varit väldigt häftiga. Våra tre dagar på stranden i Tulum var också kanon. Familjens gemensamma omdöme om Mexiko blir således 30 av 40 möjliga.

Nedan: Mayaruinerna i Tulum samt Bacalar Lagoon – en sjö med magiskt vackert vatten.

Nu har vi lämnat Playa del Carmen och åkt vidare till Tulum. I Tulum finns det underbara stränder så vi har mest slappat och haft det gott. Ätit nachos, badat och promenerat på stranden.

Innan vi lämnade Playa del Carmen besökte vi parken Xcaret som är en kombination av djur-, natur- och kulturpark. I parken lyfts Mexikos historia, traditioner, musik, natur och djurliv fram. Parken är byggd ovan på ett stort grottsystem och omges av regnskog och havet. I inträdespriset ingår även en kulturshow på drygt två timmar på kvällen där 300 musiker, artister och skådespelare deltar. En riktig toppenpark!

Vi har även åkt typ gondol på en flod kantad av bergsväggar, regnskog och mangrove.

Och sist men absolut inte minst har vi simmat i en underjordisk flod. Eftersom berggrunden här på Yucatánhalvön är uppbyggd av kalksten så finns det gott om grottor och underjordiska kanaler. Just den som vi simmade i gick både under och över marken då grottaket på vissa ställen rasat in och man såg himmel. Vår flod var 650 meter lång och hade en temperatur på 22 grader (kändes kallare). Det var en superhäftig upplevelse men tyvärr kunde vi inte ta några kort av förståeliga skäl.

Efter en lång resdag då vi först flög från Honolulu till Los Angeles (5,5h), väntade på nästa flyg i fem timmar och sedan flög vidare till Cancun i Mexiko (4,5h) tog vi taxi (1,5h) till vår slutdestination Playa del Carmen. Nu har vi tillbringat drygt tre dygn här och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva denna semesterort. Som Ibiza fast för amerikaner kanske? Det festas rätt rejält här och diskoteken har öppet till tidig morgon så det är ett väldans väsen på nätterna. Det KRYLLAR av försäljare och souvenirbutiker. Längs stranden ligger stora lyxiga all inclusive hotell. Det är också där och i turistkvarteren som tungt beväpnad polis och militär patrullerar. Och mitt i den här konstiga röran ligger familjen Winqvist på en blå filt och tittar förundrat på. Vilket ställe!

Vi valde Playa del Carmen dels för att vi hade läst att stranden är vacker men även för att vi tänkte att det vore en bra utgångspunkt för utflykter. Där det finns många turister finns det mycket information och också mycket att göra. Vi hade förstås inte räknat med att det skulle röra sig om tusentals turister så det blev en liten chock och de där lättillgängliga utflykterna som vi hade hoppats på har vi vänligt tackat nej till. När det finns trehundra agenter som försöker sälja på dig samma utflykt i form av ett standardpaket så känns det inte så lockande. Istället valde vi att hyra bil för en dag och bilade själva till Chichén Itzá. Chichén Itzá är ett av världens sju underverk. Det vore så klart roligt att se samtliga underverk så småningom men än så länge har vi ”bara” prickat av Colosseum i Rom och Petra i Jordanien och nu Chichén Itzá då. Chichén Itzá är ett område med tempel och byggnader från Mayatiden. Så häftigt att se! Där strosade vi omkring i fyra timmar. Eftersom vi sett att alla agenter sålde samma rundresa så valde vi att komma iväg tidigt på morgonen och anlände därför innan turistanstormningen. Rekommenderas!

Efter Chichén Itzá åkte vi vidare till en cenote. En cenote är ett slukhål med grundvatten i. Just den vi besökte, Suytun, är mer som en kalkstensgrotta där taket rasat in. När vi anlände på eftermiddagen åkte precis den sista turistbussen därifrån. Vilken lycka! Vi hade hela denna coola cenote för oss själva. Vi badade och lekte med malarna i en och en halv timme! Helt fantastiskt!

Vår vistelse i Makaha på Hawaiis västkust börjar närma sig sitt slut. Vi har haft det bra. Det har vi. Till och med oförskämt bra. Vi har solat, badat och njutit av lugnet. Det vill säga fram till att någon ”råkade” trycka på fel knapp och vi trodde att ett tredje världskrig hade startat och att vi skulle bli dödade av en missil. Fram tills det hade vi det toppen. Tack för det. Apropå Shithole countries och allt.

Hawaii är oerhört vackert. Speciellt för de som har gott om pengar. Det finns helt otroliga hotellanläggningar med konstgjorda turkosblå laguner och anlagda blomstrande palmprydda parker som verkligen gestaltar det många förknippar med Hawaii.

Vi valde att bo i Makaha för att komma undan massturismen och det gör man verkligen här men man får istället en inblick i Hawaiis baksida. Här bor de fattiga, de utslagna, de missbrukande och de hemlösa. Enligt vissa personer här så får uteliggare i USA en enkelbiljett till Hawaii av staten för här ”syns” de inte och här är vädret tillräckligt bra för att man ska kunna bo ute året runt utan att dö.

Nej, nu ska vi vara snälla. Hawaii ÄR fantastiskt och oerhört vackert! De dramatiska vulkanbergen med grönskande sluttningar är som hämtade ur Jurrasic Park eller Lost. Längs North shore är vågorna gigantiska och man kan se surfning i världsklass. Sandstränder finns det gott om och väg 72 som slingrar sig fram längs östkusten erbjuder fantastiska kustvyer – i samma dignitet som Great Ocean Road och Highway 1. Det är även på östkusten den bästa snorklingen finns enligt oss. Vi har sett massor av färgglada små firrar trots att vi endast snorklat direkt från stranden.

På östsidan har vi sett knölvalar, havssköldpaddor och den utrotningshotade hawaiianska munksälen. Vi har inte ens ansträngt oss! De har bara funnits där i havet. Tyvärr blev vår långvandring för att se albatrosser inställd då vägen dit var avstängd på grund av för stora vågor. Vågorna slog över både vägen och vandringsleden och drog med sig allt i sin väg tillbaka ut i havet. Havet må vara vackert men det bör respekteras. Det blir man påmind om av alla de kors, minnesplatser och blomsterbuketter som kantar kusten här. Havet skördar många liv på Hawaii men det är också vid havet livet levs. Det är vid havet familjerna äter sin middag, lyssnar på musik, har födelsedagskalas och tar en paus från jobbet.

Förutom sol, bad, lek i vågor och bilutflykter så har vi även besökt Dole-plantagen (ananaser) och den berömda stranden Waikiki Beach. På kvällen fylls gatorna längs Waikiki Beach av turister. Lyxbutiker och restauranger trängs med fruktstånd, gatuartister och hula-hula-shower. Lite galet men ändå sevärt.

Vårt slutgiltiga omdöme om Hawaii är att det är fint. Det går att hitta stränder där man får vara för sig själv och njuta av naturen men det finns även överfulla stränder där galna japanska bröllopsföljen trängs med partygäng och barnfamiljer. Ibland känns det som om det är fler turister på ön än vad ön egentligen klarar av. Hawaii som resmål får 8,5 poäng av oss var. Det ger 34 av 40 möjliga. Om vi inte hade fått missil-varningen så hade säkert omdömet blivit högre. Det tog liksom lite udden av vår vistelse här.

På lördagsmorgonen när vi höll på med våra morgonbestyr så gick det plötsligt ett larm – en signal vi aldrig hört förut. Larmet kom från våra mobiler och när vi slog på dem fick vi upp ett meddelande där det stod att det var en missil på väg mot Hawaii och att det inte var ett test. Alla skulle omedelbart söka skydd.

Vi kastade på oss kläderna, tog vår värdesaksväska och rusade ut till vakterna på vårt hotellområde. De var lika chockade som vi. TV fungerade inte och på radio sa de inget. Fler och fler hotellgäster anslöt. Sedan fick ena hotellvakten besked via sin radio att det var på riktigt och att vi skulle ta skydd. Hotellet hade inget skyddsrum så vi sprang till vår lägenhet och stängde in oss i badrummet. Enligt varningen skulle vi hålla oss borta från fönster.

Barnen satt hopkurade på golvet och grät och sa att de inte ville dö. Så hemskt att se! Den bilden kommer plåga oss vuxna länge. Stefan och jag försökte hålla kontakt med familjen i Sverige för att se om de kunde få fram mer information. Till slut skickade Stefans bror ett meddelande om att de konstaterat att det var ett falsklarm.

Vi gick ut på parkeringen och mötte andra hotellgäster där. Vissa familjer hade sprungit upp i bergen för att söka skydd (i skrivande stund har inte alla kommit tillbaka).

Förvirringen här är total. Ingen känner sig trygg. Vad var det egentligen som hände och varför?

Det här är Tuva. Vår smarta, roliga och goa tjej på elva år. Tjejen som älskar att läsa, chatta med kompisar och bygga murar mot vågorna på stranden.

Det här är också Tuva som hade beslutsamheten, modet och kunskapen att polisanmäla den man som tog sig friheten att ta på hennes kropp mot hennes vilja.

Igår fick vi besked från domstolen i Singapore. Mannen i fråga fick en ”varning av den allvarligare graden” vilket innebär att om mannen någon gång blir polisanmäld för samma typ av brott så väntar en högre straffskala.

Vi har även fått besked om att mannen inte fick behålla sitt jobb i parken.

Vi är mycket nöjda med domen. Nu är det upp till mannen att avgöra sin framtid och vi hoppas att han har blivit tillräckligt skrämd av processen så att han aldrig mer någonsin rör vid ett barn.

Som familj har vi lärt oss otroligt mycket av detta – kanske främst vi vuxna! Vi är oerhört imponerade av Tuvas sätt att hantera hela situationen och även av Vilmers empati och stöd till sin syster!

Tänk att ni nu har haft den dagen som vi hade igår och som vi nu ska ha igen!

Aloha Hawaii!

När Stefan och jag åkte jorden runt 2004 så tillbringade vi tre veckor i Australien. Vi reste längs östkusten från Sydney upp till Cairns. Vi sov i våningssängar i sovsalar och åkte ”Adventure”-buss med alla andra backpackers. Det var en helt annan typ av resa än den vi har gjort nu och det var ett helt annat Australien vi fick uppleva då än vad vi har upplevt denna gången. Stefan och jag var tveksamma till om Australien skulle vara med som ett stopp på vår jorden runt resa med familjen. Vi tänkte att det nog vore roligare att åka till ett nytt land och att få uppleva nya saker. Nu är vi dock väldigt glada att vi ändå valde att åka hit för Australien är ett riktigt häftigt land!

Att ha bil och att själv välja sina vägar är en enorm frihet. Vi har hunnit se och uppleva så mycket under våra tre veckor här! Vi har kommit mycket närmre Australien skulle vi nog säga – vi har sett fler djur och mer natur, träffat fler trevliga australiensare och fått en bättre inblick i den australiensiska själen. Vi har bott på B&B, på campingar och på motell.

Vi är oerhört nöjda med vår bilsemester här och med upplägget att starta i Perth för att sedan flyga till Adelaide och bila Great Ocean Road till Melbourne. Det var även här i Australien som vi firade både jul och nyår och trots avsaknaden av julstämning så har vi haft det väldigt mysigt.

Samtliga i Cirkus Winqvist ger Australien som resmål nio av tio möjliga vilket ger landet 36 poäng av 40. Australien är lättrest (bekant mat, det engelska språket och bra turistinformation), naturen är fascinerande och varierande, det finns mängder av coola djur och the aussies är ett skojfriskt och muntert folk (kan bero på att de är oerhört förtjusta i öl). Enda nackdelen vi kan komma på är att det är ett dyrt land med en prisnivå som ligger över den svenska. Och så ligger det ju långt borta – väldigt långt borta!

Idag flyger vi vidare till Hawaii. Vi flyger ut på kvällen den 7/1 och landar sedan elva timmar senare på morgonen samma dag. Med andra ord korsar vi datumgränsen och får uppleva den 7/1 två gånger. Tiden ändras från att vi ligger tio timmar före er till att vi blir elva timmar efter er!

Great Ocean Road, som formellt sträcker sig mellan orterna Warrnambool och Torqay i sydöstra Australien, är en berömd kustväg som kantas av vackra klippor, stränder, små samhällen och den fantastiska Otway National Park med sin tempererade regnskog. Vägen slingrar sig fram och påminner mycket om Highway 1 i Californien.

Vägen B100, som bär namnet Great Ocean Road (GOR), sträcker sig dock hela vägen från Adelaide till Melbourne och det var så vi valde att resa. Totalt körde vi 150 mil på fem dagar men det går att ta både kortare och snabbare vägar mellan de två orterna men vi valde att göra många avstickare och många stopp.

Eftersom vi inte hade tänkt på att australiensarna själva har semester just nu så hade vi inte bokat boenden i tillräckligt god tid. Alla boenden längs GOR var fulla! Det gjorde att våra övernattningsval egentligen inte var våra val utan det enda som fanns ledigt. Det gjorde att vi fick åka av GOR när det var dags att sova och sedan åka tillbaka till den nästa morgon. Dessa avstickare var helt klart en av höjdpunkterna på resan. De gav oss möjlighet att komma ifrån turistströmmen nere längs havet och se mer av landet.

Vi övernattade i orterna Naracoorte, Warrnambool, Gellibrand och Geelong. I Warrnambool firade vi in det nya året på vårt motellrum med en nachomiddag och lokalt bubbel. Barnen fick såpbubblor som de lekte med i en park innan vi tillsammans tittade på solnedgången från en strand (vi var helt själva!) och senare tittade vi på stadens fyrverkerier. Morgonen därpå firade vi in det svenska nyåret med lite julmust i bilen. Förvirrande det här med tidsskillnader!

Längs GOR var landskapet varierat. Första sträckan från Adelaide längs kusten var rätt tråkig. Vägen gick en bit in från havet och allt vi såg var ”bush land”, dvs risiga buskar. Efter det blev det enorma vidder med kullar och jordbruksmark med främst fårhagar längs sidorna och slutligen blev det vinodlingar och grönska. Dag två var det en vulkansjö och nyårsfirande som dominerade, dag tre bjöd på klippformationer i havet och kustvyer medan dag fyra bjöd på regnskog och möten med koalor, papegojor, stingrockor och sälar. Sista dagen åkte vi direkt till Melbourne där vi nu ska bo i en campingstuga fram till vi flyger ut till Hawaii den sjunde.

Om någon funderar på att köra längs GOR är vår rekommendation att köra i omvänd riktning, dvs från Melbourne till Adelaide. Då hamnar man på havssidan av vägen (det är vänstertrafik här) och kan stanna vid alla vackra utsiktsplatser. När man kom från vårt håll fanns det ingen möjlighet att korsa vägen för att stanna och det kändes lite tråkigt. Nackdelen med att starta i Melbourne är att det ibland blir lååååånga bilköer i den riktningen och det slapp i alla fall vi.