Cirkus Winqvist On Tour

Jag älskar att packa! Jag har gjort det lite till en sport. För varje gång jag packar vill jag att packningen ska bli lite effektivare och lite smartare. Saker vägs på en köksvåg och sorteras i olika högar. Många listor hinner skrivas.

I vår källare har vi alltid en stor plastback som är uppmärkt med ”Reseback”. Där i finns de vanligaste sakerna som man tar med sig på en resa samt packlistor från tidigare resor. Om något tas upp ur backen läggs en lapp med sakens namn i backen så att man alltid ska komma ihåg vad som bör finnas där i. Exempelvis finns där alltid en fullt packad necessär med allt från plåster till deodoranter. Om vi vid något tillfälle behöver använda plåstren där ur så lägger vi i en lapp med ”plåster” för att komma ihåg att komplettera necessären  med detta. Resebacken är en bra grund att utgå från och sparar enormt mycket tid inför varje resa. Vi behöver inte springa omkring och leta efter sak efter sak.

Inför denna resa skrev vi, utifrån tidigare packningslistor och denna resas behov, en ny lista över allt som vi behövde. Det vi inte hade hemma (mediciner, vissa kläder osv.) handlade vi redan för flera månader sedan för att vara säkra på att inte behöva panikleta efter något i sista sekunden. Dessutom är det ju smart att handla sommarrelaterade saker under just sommaren. Ett annat syfte med att handla tidigt var att sprida kostnaderna inför resan så att utläggen inte skulle kännas lika betungande för ekonomin.

Utifrån den upprättade packningslistan (som var ett levande dokument som kompletterades allt eftersom vi kom på saker) började vi packa i tre olika resväskor. I ena väskan lades det som var klart inför resan och en egen lista upprättades för denna väska. I väska nummer två lades ”kanske” sakerna – det vill säga de saker som vi gärna ville ha med men som vi insåg troligtvis skulle vara för skrymmande (snorklar till hela familjen, vissa klädesplagg, någon skolbok) eller som inte skulle kunna prioriteras i slutändan (Bluetooth högtalare, campingset).

I den tredje väskan lades klädesplagg som vi önskade ta med allt eftersom de tvättades eller införskaffades samt övriga kompletteringsvaror. Med tiden blev ”Klar”-väskan allt fullare och ”På gång” väskan allt tommare och då började vi packa i ryggsäckarna. Stefan har en 90-liters Lundhags och jag har en 70-liters Lundhags. Eftersom vi haft en egen packningslista för ”Klar”-väskan så har vi full koll på vad som packats ned och på den ursprungliga listan kan vi se om det är något vi fortfarande har kvar att packa. När ryggsäckarna packats var det sedan dags att se om något från ”Kanske”-väskan fick plats. Det fick det inte. Vi fick även gå igenom ryggsäckarna och ta bort några saker för att inte väskorna ska bli för otympliga. I dagsläget väger Stefans ryggsäck 18 kilo och min väger 15 kilo. Utöver detta kommer barnen att få bära en varsin liten ryggsäck som ska användas som handbaggage. De kommer att innehålla all elektronik, necessär med de viktigaste medicinerna, ett ombyte kläder till oss var ifall ryggsäckarna skulle försvinna efter någon flygning samt pass, pengar och biljetter.

Både Stefan och jag har kroniska sjukdomar och medicinerar varje dag så tyvärr måste vi viga en hel del plats för mediciner. Jag har hypotyreos och äter Levaxin varje dag (inte så skrymmande) medan maken har ulcerös kolit och äter salazopyrin (skrymmande). Dessutom har vi 24 förpackningar malariaprofylax med oss samt antibiotika och kortison. Både Stefan och jag är penicillinallergiker och har därför med oss en antibiotika som vi vet att vi tål. Jag är dessutom allergisk mot lite vad som helst och det är därför vi har kortison med oss samt för att häva eventuella skov som Stefan kan drabbas av. När man packar denna mängd mediciner måste man ha intyg från läkare – både om aktuell sjukdom och eventuell allergi – samt få ett utdrag av receptlistan så att man kan uppvisa för tullen att medicinen faktiskt är för personligt bruk. Medicinen ska även vara kvar i sin originalförpackning och kunna härröras till rätt person. Fördelen med medicinerna är ju att de minskar allt eftersom i alla fall.

Det kommer ett eget inlägg med fullständig packlista inom kort.

Vaknade i natt med migrän. Hade huvudvärk hela dagen igår så jag borde ha anat det komma. Maken jobbar i Norge så det var bara att kliva upp, göra i ordning barnen för skolan och ta itu med dagen. Idag har jag suttit hemma och panikläst och panikskrivit ett reflektionsprotokoll för rektorsutbildningen. Jätteskönt med migrän då. Utanför köksfönstret har kommunen grävt upp gatan för att dra om vatten och avlopp så under hela skrivandeprocessen har jag varit iakttagen av en handfull kommungubbar och fått lyssna till ljudet av grävmaskinen. Kommunen har borrat in en vibrationsmätare i vår grund för att huset inte ska skaka för mycket men ibland känns det som mindre jordbävningar när de är igång.

Stressmigrän, tänker ni säkert men icke. Jag har beskurit fruktträd. Jag har sedan två år tillbaka bråck i nacken mellan nackkota fyra och fem och mellan kota fem och sex. Det innebär att jag får värk om jag belastar nacken för mycket. Värken i sig resulterar i huvudvärk och migrän. Eftersom jag troligtvis har dålig bärteknik så får jag alltid ont om jag lyfter tungt eller spänner nackmusklerna. Att beskära träd innebär att man både tar i, bär tungt och tittar uppåt och spänner nacken långa perioder så jag har mig själv att skylla. Vi har beskurit träden hårt i år (stackars träd) för vi resonerar som så att då blir det mindre löv och frukt på marken för husvakter att ta reda på, smart va? Jag beskar träden två dagar i rad eftersom jag inte fick något ont den första dagen. Mindre smart resonerat. Blir lite orolig för hur det ska gå att bära ryggsäcken på resan. Den är uppe i 16 kilo nu…

I övrigt är det här den veckan som alla jobbkollegor har förstått att jag snart ska åka iväg och därmed ökar antalet arbetsuppgifter. ”Kan du sända över mallen för…?”, ”Kan du kika igenom den här texten innan…?”, ”Kommer du ihåg hur vi gjorde i det här ärendet…?” osv. Bara tre arbetsdagar kvar.

Igår skjutsade vi Harry (kaninen) till hans djurvakter. Det kändes väldigt bra. Harry skuttade glatt runt och verkade känna sig hemma direkt och ingen av barnen blev ledsen. På lördag är det dags för Blixten (vårt sumobrottarmarsvin med raggarfrisyr) att åka till sitt nya tillfälliga hem och på söndag flyttar även Bubblan (vårt kvittrande lilla matvraksmarsvin).

I helgen har vi klämt in två kalas för Vilmer som fyller 10 år. På lördag kommer släkten och på söndag är det dags för kompiskalas men i övrigt har vi det ganska lugnt och hösten är ju vacker!

Just nu går tillvaron ut på att försöka balansera vardagsbestyren, reseplanerandet och jobbandet. Det är mycket som ska ordnas på jobbet innan tjänstledigheten och utöver detta har jag tentamensarbeten (rektorsutbildningen) som måste bli godkända innan vi reser iväg.

Att bygga lövkojor när fruktträden beskärs är en höjdare!

Hemma ska huset städas och göras i ordning och trädgården ska höstfixas så att våra husvakter får så lite extrajobb som möjligt.

Gällande själva reseplanerandet så tar det aldrig riktigt slut. När alla flygbiljetter är printade, sorterade och klara så får vi meddelande om att någon flygning är inställd eller flyttad och det är bara att planera om igen. Denna vecka ska vi dock framför allt fokusera på packningen och det kommer snart ett inlägg om detta (Hur packar man egentligen för fem månader?).

Och sedan har vi ju vardagsbestyren som tar precis lika mycket tid i anspråk som annars och som inte alls tar hänsyn till att vi har lite annat för oss just nu. Dessutom finns det ju så många personer vi vill hinna träffa innan vi reser iväg och så måste det ju alltid finnas lite tid för lek!

Lek med morfar och en av julklapparna!

Och så har det ju varit jul också…

Så lite tid – så mycket att göra!