Vad kostar rädsla?

Det finns faktiskt ett pris på hur mycket rädsla för det oväntade kostar. Resebolagen, flygbolagen, hyrbilsföretagen, hotellen, bankerna med flera har gjort en stor industri av att sälja försäkringar av alla dess slag. Man kan faktiskt nästan försäkra sig mot vad som helst. Det finns reseskydd, extra reseskydd, utökat reseskydd, extra utökat reseskydd, avbeställningsskydd, baggageskydd, förseningsskydd, id-skydd, olycksfallsförsäkringar med mera.

Stefan och jag har valt att lita på vår hemförsäkring vilken täcker de första 45 dagarna av vår resa och därefter har vi köpt till förlängd försäkring för resterande resdagar. I övrigt har vi sett till att betala flygbiljetterna med våra betalkort där avbeställningsskydd automatiskt ingår. Vi har alltså inte betalat något extra till flyg-/resebolagen för avbeställningsskydd.

Så vad kostar då vår rädsla? Totalt pris för 150 dagars resande via vår hemförsäkring är 7118 kronor.

 

Vaccinationer

Dags att gå igenom det här med vaccinationer!

Ikväll har vi varit inne i Örebro för att reda ut vad vi behöver på vår jorden runt resa. Eftersom vi alla redan har vaccinerat oss mot Hepatit A och B så kom vi relativt lindrigt undan. Tuva, Vilmer och Stefan fick vaccinera sig mot gula febern. Många länder kräver att man har ett speciellt intyg på att man har vaccinerat sig mot gula febern om man tidigare har rest i Afrika.  Jag har detta intyg sedan tidigare.

Alla fick vaccin mot  tyfoid och innan avresa blir det två doser Dukoral mot kolera och turistdiarré. Dukoralen var frivillig men eftersom vi har tyckt att den fungerat bra tidigare så valde vi att köra på den även denna gång. Framför allt har vi märkt att vi inte har varit magsjuka en enda gång sedan vi använde Dukoral år 2010 (ta i trä) och om det beror på Dukoralen eller på ren tur får vara osagt men vi tyckte att det var värt en chansning.

Stefan och jag fick dessutom fylla på våra vaccinationer mot stelkramp/kikhosta/difteri.

Under resan kommer vi även att äta Malarone (malariaprofylax) i Tanzania och på Borneo. Det är tabletter som ska ätas dagligen. Tidigare har jag testat den starkare varianten då man tar en tablett i veckan men eftersom jag fått biverkningar i form av hallucinationer, mardrömmar och sömnsvårigheter så vågar jag mig inte på den igen.

Vi har även varit i kontakt med barnens skolsköterska för att höra om det är någon vaccination som barnen behöver, enligt det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, innan vi reser men eftersom båda barnen vaccinerades mot mässling/påssjuka/röda hund i årskurs 2 så är det inget vi behöver komplettera med.

Kostnad? Totalt 5990 kronor och då har vi ännu inte hämtat ut vårt malariaprofylax. Malariaprofylaxet kostar totalt 3785 kr så vi får räkna med att det landar på nästan 10000 kronor. 

Uppoffringar…

Att resa kräver vissa uppoffringar också. Det kan ju inte bara vara glatt och bekvämt hela tiden. Till exempel kommer vi att leva mer spartanskt än vad vi är vana vid hemma i Kristinehamn. Möjligheten att ta en ordentlig dusch kommer att minska och därför har vi pratat om att vi eventuellt borde skaffa mer praktiska frisyrer inför resan. Tuva, som har längst hår av oss alla, tyckte att det lät spännande så hon sa genast ja.

Tuva med sitt lååånga hår. Vackert men inte helt lättskött.

Vilmer däremot var inte helt säker på att det var en bra idé. På en tidigare resa hade han helsnagg men det slutar ändå alltid med att han sparar ut till långt hår igen. Det är helt enkelt han.

Vilmer med snaggat hår i Grand Canyon, 2013.
Hårfagra barn.

Visst blev det bra!

Och så här nöjd blev Tuva med sin kortare frisyr. Vilmer däremot vill ”tänka lite mer” innan han klipper sig.

Australien!

Flygbiljett nummer åtta bokad! Australien är ett så fascinerande land. Där finns allt – de fantastiska kusterna, djurlivet, regnskogarna, barriärreven, öknarna och out-backen.  Sist Stefan och jag var där så hade vi precis varit på Samoa för att titta på flygande hundar (Flying Foxes). Vi hade vandrat, vandrat och vandrat. Över berg och genom dalar, längs raviner och genom regnskogar på vulkansluttningar och till sist fick vi se de exotiska djuren. Vilken lycka! Därefter flög vi vidare till Sidney i Australien och vad tror ni att vi hittade i den allmänna stadsparken? Jovisst, flygande hundar!

Stadsparken i Sidney med flygande hundar hängande i träden.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sidney – en riktig pärla!

Förra gången åkte vi buss från Sidney upp till Cairns. Veckorna var fullpackade med aktiviteter. Vi vandrade, snorklade, seglade på Stora Barriärrevet, red, lärde oss line-dance, gick en kurs i astronomi med mera.

Segling vid Stora Barriärrevet.

Denna gången blir det troligtvis lite lugnare. Vi startar med ett stopp i Perth för att sedan bila längs sydkusten – från Adelaide till Melbourne.

 

 

Bland isbjörnar och isberg

De flesta av oss har nog saker som vi väldigt gärna skulle vilja göra/se under vår livstid. Jag har alltid sagt att jag skulle vilja se vilda isbjörnar (medan de ännu finns kvar) och förra sommaren bokade jag en resa till Svalbard. Flygbiljetterna var så löjligt billiga att jag helt enkelt inte kunde låta bli.  Svalbard i sig är inte en billig plats. Boendestandarden är låg och flera av hotellen skulle nog inte ens få kalla sig vandrarhem här hemma i Sverige men de tar ändå ut hotellpriser och eftersom alla livsmedel är importerade så är även maten hutlöst dyr. Genom att laga sin egen mat går det ändå att hålla nere kostnaderna något. En sak som det dock är värt att lägga pengar på är utflykter för det är utflykterna som visar upp Svalbard i sin storhet.

Storslagna vyer kännetecknar verkligen Svalbard!

Vi bokade in totalt fyra utflykter. Alla bjöd på olika upplevelser men det de hade gemensamt var närheten till natur och djur.

Första dagen inledde vi med en vandring i det kuperade och karga landskapet. Med oss hade vi en guide med gevär och hund som skydd mot isbjörnar. På bilden tar min pappa en paus och njuter av utsikten.

Med på resan var min pappa. Han var länge tveksam till att följa med men till slut lyckades vi övertala honom. Jag är så glad över att få dela dessa minnen med honom och barnen älskade att ha med sig morfar! Jag är säker på att farsgubbe var rätt nöjd han också!

En dag besökte vi den ryska provinsen Pyramiden. Pyramiden var tidigare en svensk ort. I bakgrunden syns en Leninstaty samt en underbar glaciär.

Resan bjöd på flera höjdpunkter men en som är svårslagen är nog vår ribbåttur. Vi skulle egentligen på fågelsafari men guiden meddelade att det under natten vandrat in stora stim med valar i vattnen kring Longyearbyen och om vi ville skulle vi kunna åka och titta närmare på dem istället för på fåglar. Det var ett lätt val och valarna gjorde oss inte besvikna. De dök upp precis intill vår lilla båt och för en stund kändes det som om vi var en del av naturen!

Det går undan när man åker ribbåt! Och så ser man stenhård ut också…
När vi slagit av motorn och ribbåten sakta gungar på vågorna dyker valarna upp runt omkring oss. I tystanden medan vi fikar hörs endast ljudet av när valarna pustar ut luft. Ett magiskt ögonblick som ingen av oss kommer att glömma!

Och sist men inte minst – Såg vi några isbjörnar då? Ja, på tillbakaturen från Pyramiden såg vi Arktis konung komma simmande i vattnet bredvid en glaciär!

Lyckliga barn i midnattssolens sken!

Borneo, Singapore och Indonesien

Härlig regnskog i Taiwan, 2012

Både natur och storstäder lockar oss och därför kommer vi att försöka varva djur- och naturupplevelser med storstadsliv under vår långresa. Som ni vet börjar vi i Tanzania där safari i Serengeti och strandhäng på Zanzibar står på schemat och därefter blir det storstadsliv i Abu Dhabi och Manana innan det återigen blir strandhäng och safari men denna gången i Sri Lanka. Efter Sri Lanka flyger vi vidare till Borneo (Malaysia) där vi ska utforska regnskogarna. På Borneo finns också det lilla landet Brunei som vi ska göra ett kortare stopp i innan vi fortsätter till metropolen Singapore. Senast jag var i Singapore var år 1999 så det ska bli intressant att se hur staden har utvecklats sedan dess. Eftersom Singapore är extremt dyrt så kommer vi att bo på en indonesisk ö istället för i själva Singapore och på så vis försöka spara lite slantar.

Även storstäder kan vara vackra. Hongkong, 2012.

40 års kris

Så här ser en glad och tacksam 40 åring ut
En glad och tacksam 40-åring!

 

Idag fyller jag 40 år och de senaste veckorna har jag upprepade gånger fått frågan om jag har någon 40 års kris. Svaret är både ja och nej. Jag kommer INTE att springa Göteborgsvarvet eller åka Vasaloppet i år. Jag kommer INTE att hoppa fallskärm eller bungyjump. Jag kommer INTE att byta jobb eller att flytta.  Den typen av ålderskris har jag definitivt inte. Däremot kan jag känna att tiden ibland går för fort. Jag vill, liksom de flesta andra föräldrar, ha mer tid med mina barn. Tid att läsa tillsammans, tid att resonera om allt mellan himmel och jord och tid att SE varandra. Jorden runt resan är inte en produkt av någon 40 års kris men den är definitivt en produkt av en önskan om att få mer kvalitetstid med familjen. Jag känner mig oerhört  tacksam över att ha möjligheten att så här mitt i livet få möjligheten att stanna upp, ge mig ut på äventyr och att njuta lite extra av livet!

När barnen har fått egna viljor…

Lek i Central Park, New York, 2013.

Vi har rest med barnen sedan de var små. Det finns många artiklar och böcker om hur det är att resa med små barn och sanningen är att det faktiskt är mycket lättare än vad man tror. Små barn är anpassningsbara, naturligt nyfikna och positiva.  De liksom bara hänger med och är fullt nöjda så länge de får mat, sömn och mycket tid med familjen. Extra nöjda blir de om de med jämna mellanrum får leka, bada eller se på djur. Svårare än så är det faktiskt inte.

Det är härligt att se att barn kan göra de flesta miljöer till sina egna privata lekplatser – oftast är det endast fantasin som sätter gränser för leken.

Inför denna resa hinner våra barn bli tio och elva år. Det innebär att de har hunnit utveckla egna viljor vilket så klart är positivt men även utmanande för föräldrarna emellanåt. Just för reseplaneringens del så innebär det att det är fler viljor som ska få säga sitt om vad vår resa ska innehålla. Än så länge finns följande saker på barnens lista:

  1. Se vilda djur – orangutanger, alligatorer, koalor, känguruer
  2. Turkost vatten med palmer
  3. Disney World i Florida
  4. Snorkla
  5. Simma med hajar
  6. Vandra i regnskog
  7. Åka linbana
  8. Besöka en nudiststrand (Vilmers önskemål…)

 

 

Vi håller traditionen vid liv

Ubud, Bali, Indonesien.

Långsamt, långsamt kommer vi vidare i vår planering. Det är nu klart att vi efter Bahrain far vidare till Sri Lanka och det är där vi planerar att hålla traditionen vid liv. När Stefan och jag åkte jorden runt förra gången fick vi besök av Stefans syster Maria och hennes man (då pojkvän) Simone och även på denna jorden runt resa kommer de och besöker oss tillsammans med sina barn. Maria har tidigare studerat i Sri Lanka så vi ser fram emot att få ta del av hennes kunskaper om landet!

Maria och Simone – tretton år yngre än idag…

Då, 2004, besökte vi Bali i Indonesien och Thailand och vi har många fina minnen som vi gärna tänker tillbaka på.

Det sägs att ”Not all who wander are lost” – men det var vi i alla fall… Någonstans på Bali, 2004.

Vår gemensamma resa avslutades i Thailand – fyra dagar innan tsunamin.

Railay Beach, Thailand, december 2004.

Sedan dess har vi hunnit med ytterligare två utlandssemestrar tillsammans. Båda gångerna har resan gått till Italien som är Simones hemland.

Rom, Italien, 2008.

 

Planering

 

Tuva och Vilmer har fått nog av gamla tempel och hittar istället på en lek med ekollon. Seoul, Sydkorea, 2012.
Tuva och Vilmer har fått nog av gamla tempel och hittar istället på en lek med ekollon. Seoul, Sydkorea, 2012.

 

 

Det krävs oerhört mycket planering inför en långresa. Varje dag diskuterar vi hur länge ska vi stanna på varje plats, vad finns det att se och göra där, hur mycket det kostar, om det ryms inom vår budget, om vi behöver vaccinationer eller visum, hur vi ska förflytta oss inom länderna och mellan länderna. Datum, biljetter, priser och boenden jämförs om och om igen. Det är svårt att sitta hemma i soffa och försöka avgöra hur många dagar det kan tänkas ta att ta sig från Kota Kinabalu till Kuching på Borneo. Vi läser om de olika resmålen i resemagasin, guideböcker och på nätet. Vi tycker om att vara förberedda men vill ändå ge utrymme för det spontana och så ska det så klart passa alla i familjen också!