När larmet går

På lördagsmorgonen när vi höll på med våra morgonbestyr så gick det plötsligt ett larm – en signal vi aldrig hört förut. Larmet kom från våra mobiler och när vi slog på dem fick vi upp ett meddelande där det stod att det var en missil på väg mot Hawaii och att det inte var ett test. Alla skulle omedelbart söka skydd.

Vi kastade på oss kläderna, tog vår värdesaksväska och rusade ut till vakterna på vårt hotellområde. De var lika chockade som vi. TV fungerade inte och på radio sa de inget. Fler och fler hotellgäster anslöt. Sedan fick ena hotellvakten besked via sin radio att det var på riktigt och att vi skulle ta skydd. Hotellet hade inget skyddsrum så vi sprang till vår lägenhet och stängde in oss i badrummet. Enligt varningen skulle vi hålla oss borta från fönster.

Barnen satt hopkurade på golvet och grät och sa att de inte ville dö. Så hemskt att se! Den bilden kommer plåga oss vuxna länge. Stefan och jag försökte hålla kontakt med familjen i Sverige för att se om de kunde få fram mer information. Till slut skickade Stefans bror ett meddelande om att de konstaterat att det var ett falsklarm.

Vi gick ut på parkeringen och mötte andra hotellgäster där. Vissa familjer hade sprungit upp i bergen för att söka skydd (i skrivande stund har inte alla kommit tillbaka).

Förvirringen här är total. Ingen känner sig trygg. Vad var det egentligen som hände och varför?

9 reaktioner på ”När larmet går

  1. Nu vill jag att ni kommer hem. Det gör ont i hjärtat att ni fått uppleva sådan skräck. Just att det står också att det inte är ett test. Fruktansvärt. Det känns mycket konstigt att det går att göra ett sådant falsklarm. Hoppas att det Hawaii jag var i som barn finns kvar, med bröllopsgrottan och surfingbrädor, och att ni kan känna er trygga och njuta av det fina och roliga. Stor kram till er alla från oss alla.

    Gilla

    • Ja, det har varit en tuff morgon! Hur förklarar man det här för barn? Vi har naturligtvis följt alla svängar kring Trump och Kim Jong Un och pratat om det med barnen men när man får ett meddelande om att en missil är på väg och man bara sitter och väntar. Fruktansvärt!
      Vi valde att bo uppe i bergen och inte i närheten av Honolulu för att känna oss lite mer säkra men det hjälpte inte kan jag lova.
      Saknar er!

      Gilla

  2. Ni maxar verkligen äventyren..skönt att allt gick bra . Sköt om er och varma kramar från syrenerna

    Gilla

  3. Kan bara försöka föreställa mig det hemska i situationen. Hoppas innerligt att ni får en fortsatt bra resa och snart är ni hemma. Kram

    Gilla

  4. Men jisses!
    Jag förstår verkligen att det var fruktansvärt att se barnen i den situationen. Måtte ni få några lugna veckor och betydligt trevligare erfarenheter av världen den tid som är kvar av ert äventyr!

    Gilla

Lämna ett svar till Ingemar Avbryt svar