Tälta på Borneo! Visst låter det underbart? Det tyckte i alla fall vi när vi satt där hemma i TV-soffan i Kristinehamn och bokade in tre nätter i tält vid Klias River. Där och då såg vi framför oss den exotiska naturen och äventyret. På plats, några månader senare, insåg vi att platsen vi skulle tälta på var minst lika fantastisk som vi tänkt oss men också att det är VÄLDIGT varmt och VÄLDIGT fuktigt på Borneo och att det därför KRYLLAR av insekter av alla de slag.



Tälten var uppställda precis intill flodkanten och naturen växte sig tät alldeles intill. Det var endast vi, naturen och damen som var föreståndare på boendet som var där. Hon ägde inte ens en bil så det kändes som om vi var helt avskärmade från omvärlden för en stund. Från boendet tog vi båtturer och tittade på olika sorters apor (platsen är främst känd för näsaporna) och på alla eldflugor som glittrade som julgransbelysning i träden längs flodkanterna på kvällarna. Apropå kvällarna – när solen har gått ned vid floden blir det SVART och förvånansvärt tyst. Inte förrän solen går upp på morgonen väcks ljuden i djungeln till liv igen. Ljud av apor som svingar sig mellan träden och knäcker grenar, ljudet av apor som ropar till varandra och näshornsfåglarnas laserliknande ljud.





Naturligtvis en helt magisk plats att äta sin frukost på, att göra sina läxor på och att bara vara på MEN så fruktansvärt obekvämt att sova i tält. Eftersom det regnar så gott som varje dag så var det plåttak uppsatta över tälten. Detta gjorde att temperaturen i tältet var på bastunivå. Bastukänslan förhöjdes av fuktigheten. Vi sov på madrasser direkt på tältgolvet och lukten av dessa fuktiga madrasser är obeskrivlig. Redan första natten fick Tuva och jag byta tält eftersom en hel koloni myror valt att flytta in i vårt tält. Därutöver delade vi tält med spindlar, tusenfotingar, skalbaggar och myggor. För att ”skydda oss” låg vi väl förpackade i sovsäckarna och med handdukar runt huvudena. Vilken syn! 
Tuva, har laddat för ytterligare en natt i tältet!
Kan väl konstatera att vi inte direkt är ”sova i tält i djungeln-människor” (eller vänta – det är ju faktiskt det vi är!) men det är ändå en upplevelse som vi inte skulle ha velat vara utan!
