Eftersom det blev en hel del uppmärksamhet kring våra större missöden medan vi var ute och reste så valde vi att inte lägga någon fokus på mindre missöden i vår blogg eftersom vi inte ville oroa vänner och familj hemma i Sverige i onödan men nu tänkte vi alltså berätta om när vår båt tippade när vi var i Brunei på Borneo.

Vi hade varit ute sedan tidig morgon och åkt med vår självutnämnde guide och hans vän som körde båten. Det var sen eftermiddag och vi alla var alla rätt slitna efter en intensiv dag bland mangroveträsk, fiskodlingar och diverse sevärdheter. Det var när vi var på väg in mot en strand som den kom – en så kallad freak wave. En freak wave är en våg som av någon anledning växt sig mycket större än övriga vågor runt omkring.

När vi väl får syn på vågen så inser vi snabbt att det här kommer inte att gå bra. Föraren, som är fullt upptagen med sin mobil, reagerar alldeles för sent och hamnar med bredsidan mot vågen och naturligtvis slår vågen helt över båten. Vilmer och jag som sitter på vågsidan flyger framåt och landar på Tuva och Stefan. Som tur är rätar båten upp sid från sidoliggande läge men hela båten är fylld med vatten. Barnen gråter. Vilmer har slagit i magen och Tuva är rädd. Jag skäller på guiden som skäller på föraren medan han försöker köra båten närmare stranden. Till slut får vi hoppa i bland de höga vågorna och själva ta oss in till stranden. Allt är dyblött – väskan med pass och kamerorna i, vi, våra handdukar.


Det blir en lång diskussion med guiden innan vi går med på att fortsätta båtturen. Vi har två timmars resväg hem. Barnen är trötta och hungriga. Tuva säger att hon aldrig mer vill åka båt i hela sitt liv och det är det som gör att Stefan och jag beslutar oss för att ta båten hem. Upp i sadeln igen, liksom. Bort med rädslorna på en gång.


Vi är inte ”hemma” förrän det har blivit natt. Vågorna är tuffa och föraren har fullt upp med att hålla kursen. Till slut närmar vi oss äntligen staden och kan konstatera att vi i oturen haft rätt mycket tur ändå!



