Kategori: Brunei

Eftersom det blev en hel del uppmärksamhet kring våra större missöden medan vi var ute och reste så valde vi att inte lägga någon fokus på mindre missöden i vår blogg eftersom vi inte ville oroa vänner och familj hemma i Sverige i onödan men nu tänkte vi alltså berätta om när vår båt tippade när vi var i Brunei på Borneo.

Vi hade varit ute sedan tidig morgon och åkt med vår självutnämnde guide och hans vän som körde båten. Det var sen eftermiddag och vi alla var alla rätt slitna efter en intensiv dag bland mangroveträsk, fiskodlingar och diverse sevärdheter. Det var när vi var på väg in mot en strand som den kom – en så kallad freak wave. En freak wave är en våg som av någon anledning växt sig mycket större än övriga vågor runt omkring.

När vi väl får syn på vågen så inser vi snabbt att det här kommer inte att gå bra. Föraren, som är fullt upptagen med sin mobil, reagerar alldeles för sent och hamnar med bredsidan mot vågen och naturligtvis slår vågen helt över båten. Vilmer och jag som sitter på vågsidan flyger framåt och landar på Tuva och Stefan. Som tur är rätar båten upp sid från sidoliggande läge men hela båten är fylld med vatten. Barnen gråter. Vilmer har slagit i magen och Tuva är rädd. Jag skäller på guiden som skäller på föraren medan han försöker köra båten närmare stranden. Till slut får vi hoppa i bland de höga vågorna och själva ta oss in till stranden. Allt är dyblött – väskan med pass och kamerorna i, vi, våra handdukar.

Det blir en lång diskussion med guiden innan vi går med på att fortsätta båtturen. Vi har två timmars resväg hem. Barnen är trötta och hungriga. Tuva säger att hon aldrig mer vill åka båt i hela sitt liv och det är det som gör att Stefan och jag beslutar oss för att ta båten hem. Upp i sadeln igen, liksom. Bort med rädslorna på en gång.

Vi är inte ”hemma” förrän det har blivit natt. Vågorna är tuffa och föraren har fullt upp med att hålla kursen. Till slut närmar vi oss äntligen staden och kan konstatera att vi i oturen haft rätt mycket tur ändå!

Borneo är den tredje största ön i världen (efter Grönland och Nya Guinea). Ön delas av tre länder – Malaysia, Indonesien och Brunei. Brunei Darussalam, som det formellt sett heter, är ett litet muslimskt kungadöme vid Borneos norra kust. Till ytan är Brunei ungefär lika stort som Vänern och har en befolkning på knappt 450 000 människor. Kungen (eller sultanen som han också kallas) besitter all makt. Brunei är ett rikt land med en BNP högre än Sveriges. Rikedomen kommer från olja ute i Sydkinesiska havet. Kungen själv bor i världens största palats med 1788 rum. Palatset kostade 1,6 miljarder USD att bygga. Allt detta hade vi dock ingen som helst aning om innan vi kom dit. Vi såg mest Brunei som ett roligt stopp på vägen genom Borneo och hade inga förväntningar alls på landet.

Resan till Brunei var lång och jobbig och inte helt säker. Som jag nämnt förut så bodde vi i tält vid Klias River och det fanns inga transporter därifrån. Vi fick alltså gå till landsvägen igen och sätta oss och vänta på en buss. Här går oftast bussarna när de har blivit fulla så man kan aldrig veta om och när en buss avgår. Vi satt där vid landsvägen i 1,5h i 33 graders värme innan bussen kom. När den väl stannat så visade det sig att den var full och de ville inte ta med oss. Vi tjatade dock och fick till slut sitta på en baggagehylla längst bak i bussen. Ytterligare 1,5h senare var vi framme vid färjeläger nummer ett. Vi valde att åka med ”speed boat”. När det var dags för att kliva på färjan såg vi en liten skruttig sak vid kajen och vi tittade oroligt på varandra. Färjepersonalen skrattade och sa: Nej, inte den där. Den där!” och pekade på en ännu mindre och skruttigare båt som bara tog 14 passagerare. Båten studsade fram på vågorna så överfarten till ön Labuan tog bara 35 minuter.

Labuan är en malaysisk ö på gränsen till Brunei. Den är en skattefri zon och beskrivs som Malaysias Las Vegas. Det är att överdriva rätt rejält. På Labuan bokade vi nästa färja som skulle ta oss sista biten till Brunei. Färden tog 1,5h. Väl framme tog vi taxi in till huvudstaden Bandar Seri Begawan. Det var en sån där resedag när man inte känner sig som en bra förälder. Det blev en alldeles för lång och farlig resväg för våra små.

Hur som helst – Brunei! Vilket land! Kontrasten från Malaysia var total. Brunei är dyrt, tillrättalagt men samtidigt alldeles alldeles underbart!

En viktig del av Bandar Seri Begawan är Kampong Ayar som är en stadsdel byggd på pelar i vattnet. Där finns skolor, sjukhus, polisstation och brandstation med brandbåtar. Kampong Ayar är inte som de traditionella ”Water villages” som man ofta ser i Asien utan en mer modern variant där ägarna har sina bilar parkerade inne i stan och har vanliga jobb.

Tio minuter utanför stan finns vildmarken. Vi ägnade två dagar åt att åka båt i området. Vi såg näsapor, silver leaf monkeys och makaker samt krokodiler både på dagen och på kvällen (spännande att leta krokodil i mörkret med ficklampa).

En dag åkte vi till Selirong som är en mangroveö. Vi vandrade fyra kilometer på spänger ovanför mangroveträdens rötter. Ärligt talat såg vi mest krabbor och insekter men det var en fin promenad ändå.

Utflykten fick dock ett mycket tråkigt slut då båtföraren missade att det kom en jättevåg och tog den med bredsidan så att båten nästan tippade. Vågen slog över hela båten och vi blev dyblöta. Vilmer fick riktigt ont i magen eftersom han flög in i Tuvas knä. Kameror, mobiler och allt blev blött! Sura som bin släpptes vi iland på en strand för att torka. Stranden var full av sandflugor så nu har vi bett överallt! Tack för den!

Som plåster på såren fick Tuva och Vilmer köra båten hem (när vi kom in i lugnare vatten).

Sista dagen i Brunei gick vi till ett regnskogsområde för att vandra. Man kunde välja att vandra 790 meter eller 1,7 km. Vi valde den korta och tänkte ta den längre sen. Efter 790 meter i 34 graders fuktig värme var vi helt slut och fick lifta hem!

Idag har vi åkt vidare och är åter på den malaysiska sidan av Borneo (tog en private shuttle den här gången för barnens skull och den visade sig vara billigare än lokalbussen. Chauffören var från Kina och vi hade trevliga samtal om lokala bilmärken. Tror vi.) i storstaden Miri i delen Sarawak. Mer om Sarawak senare!

Så vad blir då omdömet för Brunei?

Vilmer, Therése och Stefan ger Brunei 8 poäng medan Tuva slår till med 9. Det ger Brunei 33 poäng av 40 möjliga! Så kan det gå när man inte har några förväntningar på ett land!